Hundvalp vs Volkswagen

När jag var sju år sa mamma:
- Vi ska åka och kolla på min kollegas kompis valpar...(och ungefär HÄR slutade jag lyssna på resten, hon hade ju faktiskt nämnt det magiska ordet "valp" och mamma fortsätter för döva öron)...men vi ska BARA TITTA, vi ska INTE KÖPA NÅGON HUND!!
Hela familjen packade in sig i bilen och åker länge och väl för att titta på valparna som vi alltså inte ska köpa. Yeah yeah right...försök att faktiskt bara "titta" på valpar tillsammans med en sjuåring. Öronen var nog så gott som söndertuggade vid hemkomst.
- Snääääälla kaaaan vi inte köpa en huuuund? Snääääälla! Den där feta som låg under köksbänken hela tiden och som åt upp alla andra valparnas mat??? Snääälla!
Självklart köpte vi den feta valpen några veckor senare till allas lycka och lovord ("vi loooovar att gå ut med den vaaaarje dag" Yeah yeah right, lita aldrig på en sjuåring).

Idag packade jag och pappa in oss i bilen och skulle åka och kolla på bil. Jag behövde inte truga det minsta och så satt jag där en timme senare och skrev på pappret. Jag förstår inte logiken att det ska vara så sjukt enkelt att köpa en bil för sexsiffrigt belopp men att man måste tjata sig till en valp...