30 July 2008

När man egentligen inte har något att skriva om

John Ajvide Lindqvists bok Hantering av odöda inleds med beskrivningen av en sommarstad i olidlig hetta och väntan på en rejäl åskurladdning. Deja vu? Jag vågade inte läsa vidare när tanken slog mig att historien liknar den stundande värmeböljan som sänkt sig över Sverige.

Jag har befunnit mig i det sydsvenska bibelparadisets favoritstad i mindre än 24 timmar och jag har redan hunnit cykla vilse två gånger. Min förvirrade lilla hjärna har antingen fokuserat stenhårt på att komma i tid första dagen till jobbet eller fokuserat på att hitta tillbaka till lägenheten igen efter att ha proppat den full med information en hel dag. Och i kombination med den tropiska värmen klandrar jag den inte för att vara lite vilsen.

Jag har hört att det ska bli regn till helgen. Otajmat eftersom jag hade tänkt bada för första gången i år när vi ska på söndagsutflykt. Ja, jag vet. Det är något (pyttelite) skrattretande att jag inte badat ännu. Jag blir värre och värre badkruka för varje år.

Nåja, ännu ett meningslöst blogginlägg utan någon speciell röd tråd är författat. Jag har idétorka, precis som varenda liten småstadstidning. Ha överseende med mig... I'll be back (som jag skulle ha sagt om jag var en biffig muskelknutte med tysk brytning). Nu nöjer jag mig med att säga: Jag kommer tillbaka, på äkta rikssvenska med en touch av småländska.

28 July 2008

Det nya livet

Jag är inte den som sätter mig emot och ratar förändringar, men bara på några ynka små månader har allting vänts upp och ner och det börjar bli lite för många förändringar för mitt lilla huvud att hantera. Jag har god lust att trycka på nödstopp, stanna upp och springa ifatt mina egna tankar innan karusellen kan snurra vidare. Det känns som om livet har ökat takten och snurrar på fortare än vanligt. Det hela sprider en bitterljuv känsla i maggropen. Å ena sidan så finns ett välbehag i att äntligen lämna skolbänken för något okänt och lite småläskigt. Å andra sidan kommer det finnas ett stort hålrum fyllt med saknad av allt och alla som försvinner åt olika håll. Ett stort eko efter allt det där välbekanta.

Min Göteborgsbubbla har spruckit och iväg flyger näst intill alla. Åt olika håll och mot olika sorters äventyr. Någon hit och någon dit och resten söker lyckan i Stockholm. Vad äääär det som är så speciellt med Stockholm? Hufvudstaden. Jag tror inte ens mina två händer och tio fingrar räcker till för att räkna upp alla som tänker ta sitt pick och pack och knata in på stadens torg om några veckor.

Snart börjar även mitt äventyr, nästan ett helt nytt liv.

23 July 2008

Om att bli äldre fast ändå vara ung

Dagens ungdom. Dagens pensionärer. På vagnen hem från en fika för en stund sedan kunde jag inte låta bli att tjuvlyssna på två pensionärer. De var ute på dejt och åkte spårvagn. Mysigt.
- Men får du nåt kort av kommunen då eller? säger mannen och syftar på ett kort för att åka kollektivt.
- Japp, jag får ett från Västtrafik.
- Skickar de ut varje månad?
- Nä, det gäller i ett år. Sen hoppas de väl att man dör under tiden så att de slipper skicka ut några fler.
Mannen fnissar och tanten fortsätter:
- Men det finns ju det här...vad heter det nu igen...planka punkt nu.
- Vad för något sa du?
- Planka punkt nu. Det är en förening som betlar boten när man åker dit om man betalar en summa varje månad.
- Men man plankar så mycket som möjligt?
- Mm...jättebra förening verkligen. Jag förstår varför ungdomar inte vill betala.

Båda två ser nöjda ut och fortsätter samtalet:
- Du, jag fick ett mail med en sån där....pdf....bifogad. Hur gör man då?

Jag kunde inte låta bli att le. Kommer jag också att bli sån, tro?

Den svenska sommaren i ett nötskal

Svensk sommar.

Den är som den alltid är, skulle jag vilja säga. Vi blir alltid lika kombinerat förvånade/besvikna när det faktiskt inte är sol och 26 grader varje dag med härliga solnedgångar och lite lätt sommarregn på nätterna så att sommaridyllen inte dör. Men hur många somrar har egentligen varit sådär? Varifrån har vi fått våra (lite väl höga?) förväntningar? Det tillhör väl snarare den svenska sommarens normalitet att en tredjedel av tiden ska regna och blåsa bort i en temperatur som kan liknas med en polarkyla. För dessa 33,333333...procenten är det tillåtet att svära lite granna och det känns på något vis befogat att boka en charter i sista minuten. Jag kan inte säga något annat eftersom jag tillhör den kategori av människor som gnäller väldans här. Den andra tredjedelen har minsann fint och soligt, men termometern stiger sällan över 15 graderssträcket. Här vill jag påpeka att den svenska befolkningen inte har samma rätt till att förbanna vädersituationen. Vi borde istället vara tacksamma att solen visar sig lite mer än bara en halvtimme på två veckor. Den sista tredjedelen är den som får förväntningarna att höjas till skyarna. Det är några enstaka dagar/perioder med hiskelig värme som får landet att dra efter andan medan vi frossar i vatten, sol och sommarmat. Det är dessa dagar som Göteborgs befolkning och alla turister vallfärdar ut till Saltholmen och då det är svårt att komma av spårvagnen på rätt hållplats om man inte armbågar sig fram och föser undan alla glasskletiga barn.

Hur som helst. Nu är ju inte sommaren över ännu och det kan ju faktiskt komma en överraskande augusti, men i det stora hela så tror jag ändå att den här sommaren är precis som alla andra. Vi borde sluta bli förfärade över att det inte blev bättre väder än så. Det enda jag är något förfärad över är att jag inte köpt tillräcklig med jordgubbar för att stilla mitt jordgubbsbeov.

Nu ska jag i alla fall njuta av ledigheten trots molnen på himlen och så ska jag försöka stilla min jordgubbsabstinens.

21 July 2008

En liten Amsterdam-guide

I Amsterdam kan man ha "kul" på många olika små vis. Det finns de som tycker det är kul att röka maja tills alla hjärnceller har skrumpnat ihop och trillat av pinn. Det finns de som finner ett nöje i köpa sig en, två eller flera prostituerade. Men Amsterdam är så mycket mer än bara knark, horor, tulpaner och snopp-souvenirer (trots att det nu finns de som nöjer sig gott med ovanstående alternativ) och jag kan med handen på hjärtat (och till min mors lättnad) meddela att jag varken finner det ena eller det andra underhållande (inte under något av de tre besök jag berikat staden med). Däremot kan jag inte upphöra vara något fashinerad över den öppna och accepterande holländska livsstilen. Jag är långt ifrån ensam om att tycka att Red light district med sina speciella skyltfönster och (i högsta grad) levande skyltdockor är något av en sevärdighet - det är en udda känsla som sveper genom kroppen och jag vet inte om det handlar om medlidande eller avsmak.

Holland och Amsterdam är en något förvirrande prick på kartan. Å ena sidan har de uppfinningar och system som ger en wow-upplevelse; förmågan att bygga tunnelbana i sankmark, all spännande arkitektur och konsten att brygga farligt gott körsbärsöl . Å andra sidan kan mycket kännas gammalt och förlegat; det går inte att betala med VISA-kort i affärerna. I Amsterdam är möjligheten till att betala med kort någorlunda god ändå, men kommer man utanför stadens gränser är det i princip omöjligt. De kör sitt egna lilla race med ett inhemska kreditkort och struntar blankt i att VISA är ett världsomspännande system. Ett annat ögonbrynhöjande faktum är att hyreslägenheter bara är ett stort skal där varken kyl, frys, golv eller garderober ingår. När man flyttar tar man alltså med sig rubbet. Vem som helst skulle kalla det för tokigt onödigt och sucka stort bara av tanken, hur holländare tänker och tycker i frågan är ett mysterium.

Holländare är ganska duktiga på att ta betalt. I ett nafs försvinner pengarna och man kan näst intill höra det slukande ljudet. En flaska vatten måste rätt och slätt kosta 3 euro och priserna på krogen varierar skamligt nog om man är holländare eller utlänning. När man för fjärde gången ute på krogen måste kila in för att pudra näsan och varje gång betala 0,5 euro till en sur toa-tant så blir man lätt lite putt. Och trots att det är lite klurigt att betala med VISA lyckades jag ändå på något vis slarva bort kortet och på så vis stå barskrapad. Med hjälp av mina sötnosar lyckades jag dock hanka mig fram och hem kom jag ju (om något pank och med självförtroendet jag-slarvar-minsann-inte-bort-något-så-viktigt något naggat i kanten).

Summa sumarum; Amsterdam is the place to be om man har världens bästa vänner som gör en sällskap. Och med tanke på att Fanny-honey har bestämt sig för att bosätta sig i en maffig lägenhet med en utsikt som heter duga så dröjer det nog inte länge innan jag åker ner igen. Kontinenten känns ändå något mer exotisk än Skandinaviens barrskog.



14 July 2008

Ett sommardrivande

Jag läste för några dagar sedan att halva sommaren nu har passerat och att det bara går utför. Det är ungefär lika peppande som den person som nämnde på midsommar att nu vänder det! Mörkret alltså, nu går vi mot mörkare tider. Trots den ironiska optimismen i det hela så ser jag ändå fram emot hösten. Och jag ska försöka att låta bli att missa de allra finaste dagarna med färgskiftningarna på löven och att åka ut på öarna för att fota.

Båten där man har barnsligt skoj ombord är nu ett avslutat kapitel i boken om mig själv. Det sägs att man alltid kommer tillbaka till Stena. Once Stena Always Stena. Men jag ska försöka undvika falla i den gropen. Det känns skönt att vara hemma igen och vara tillbaka i mitt pysslande sommardrivande. Ni må kalla mig konstig, men jag tycker ändå det finns ett visst ro med att tvätta och plocka i ordning. Snart kommer syrran med sin mage och sin man hit för att lämna en cd-bokhylla och ett soffbord och efter det kommer Miriam med sin mage och ska käka lunch. Mycket magar idag. Fina klotrunda sådana med små liv inuti. Fantastiskt!

13 July 2008

Dagens i-landsproblem: tekniska prylar med utgångsdatum

Jag ångrar mig. Inte ens klockan på min mobil verkar fungera. Den har sackat efter en hel kvart på bara några dagar. Jag tror det blir mobilåtervinningen när jag kommer hem. Jag hade i och för sig tänkt mig att den gamle skrutten skulle hålla ett tag till, i alla fall tills mitten av augusti då jag förmodligen (hoppas jag!) får en mobil när jag börjar mitt nya jobb. Mitt första jobb. Men om nu inte min mobil har samma planer så får jag väl ge vika och köpa mig något billigt krafs. Det är problemet med mig, jag är snål (smålänning upp över öronen) och köper helst inte alltför dyra tekniska prylar eftersom de ändå tycks bestämma sig för att sluta fungera efter ungefär prick två år i min ägo. Och ja, det är så pass tragiskt att jag faktiskt inte klarar mig utan mobiltelefoni. Jag är beroende precis som resten av västvärldens befolkning.

12 July 2008

Sjörövare, mobiltelefoni och spöken

Klockan är prick tjugotre noll noll när jag påbörjar denna text. I alla fall enligt klockan på min mobil. Men det är ungefär allt den kan åstadkomma. Mobilen alltså. Förutom en fungerande klocka tycks det lilla livet har klappat ihop och vill inte på några villkor hitta någon sändning. En värdelös mobil med andra ord. Speciellt värdelös och oduglig är den just i detta nu eftersom jag verkligen skulle vilja skicka iväg ett sms. Men icke. När man var yngre (a.k. "fjortis") och internet fortfarande levde någorlunda småbarnsliv kunde man ju skicka gratis sms från nätet till mobiler. Det kan man säkerligen idag också men eftersom utveckligen har gått framåt har även jag tagit steget längre och använder betydligt mer avancerad teknik än gratis-sms. Facebook till exempel. Men det hjälper mig ju inte just nu eftersom det var ett sms jag ville skicka. Sucker-mobil.

Mitt piratliv lider mot sitt slut. Imorrn natt tänkte jag ta mitt pick och pack och överge min kajuta. Det känns helt okej. Jag är färdighärjad här på skeppet och lämnar med varm hand över till nya sommarfåglar som med all säkerhet kommer göra ett ypperligt jobb som kommer, med största sannolikhet, i sin tur lämna över moderskeppet med lika öm hand som mig (?!). Hur som haver, jag har i alla fall köpt på mig nödvändiga båt-ting och fyllt barskåpet de senaste dagarna och är redo att lägga uniformen på hyllan. Men ska man avsluta något så kan man lika väl göra det med stil. Det är en oskriven regel som jag har tagit fasta på. Därav har jag bosatt mig i en något lyxigare hytt med bredare säng, duntäcke och kudde utan klumpar i. Lyxhytten som vanligtvis hyser ett befäl av högre rang kom i min ägo eftersom jag inte kunde bo i den andra spökhytten som jag först blev tilldelad. För visst spökar det.

Vad vore en båt utan sitt båt-spöke. Om det finns fler spöken är något oklart men det finns åtminstone en ande som påstås härja omkring på däck nio. Det sägs vara en kock som hoppade överbord och som nu driver omkring i korridorerna, smäller i dörrarna och gör sig påmind. Flertalet olika personer säger sig ha sett denna ande och själv får jag gåshud bara jag tänker på det. Det är ändå så pass otäckt att vissa matroser inte vill gå brandrundan genom båten ensamma om nätterna och jag som slutar jobba klockan tre på natten hoppar till för minsta lilla ljud. Häromdagen väntade jag tills det hade blivit ljust ute igen innan jag vågade gå och lägga mig. Fegis jag är - jag vet men jag kan inte låta bli. Det är någon slags skräckblandad förtjustning i det.

Aj aj.

08 July 2008

En sommarfågels nya fjäderdräkt

Det är en salig blandning av start och slut. Allting har en ände men korven den har två! Vi påbörjar nya äventyr och avslutar gamla, som en gång var ett äventyr men nu känns gamla och förlegade. Vi har tagit steget in i en ny tidsålder. Eller nja, kanske inte riktigt så drastiskt men snart, mycket snart står vi mitt uppe i ett allvar som vi inte känner till.

Jag ska påbörja ett avslut idag. Ännu ett avslut - för att skapa plats åt det nya och okända. Ett avslut av sommar- och extrajobb. Hej då båtbubblan. På söndag natt tar jag steget ut på landgången och livet som sommarfågel flyger sin kos. Jag tar endast med mig det bästa av livet som pirat: ett ölflak, några vinflaskor, flertalet toblerone och några alldeles speciella vänner.

04 July 2008

T som i typiskt mig

Solen skiner, sommaren är ääääntligen tillbaka, jag har en ledig vecka och alla är glada. Alla utom jag. Jag kan inte nöja mig med att leva ett lugnt, harmoniskt och hälsosamt liv. Undermedveten finns tydligen en stark längtan efter att sätta knorr på tillvaron med diverse sjukdomar. Efter en blandad gottepåse med piller som knaprades för en månad sedan har min kropp nu bestämt sig för att det är dags för en urinvägsinfektion som grädde på moset. Det är bara att snällt traska iväg till vårdcentralen och säga Hej hej, nu är jag tillbaks. Skulle jag kunna få en liten härlig kartong med penicillin igen? Min kropp gillar antibiotika. Mums.

Jag skulle vilja avsluta lite galant med ett fult ord som ter sig bra i skrift men någon måtta får det väl ändå vara.