En liten Amsterdam-guide

I Amsterdam kan man ha "kul" på många olika små vis. Det finns de som tycker det är kul att röka maja tills alla hjärnceller har skrumpnat ihop och trillat av pinn. Det finns de som finner ett nöje i köpa sig en, två eller flera prostituerade. Men Amsterdam är så mycket mer än bara knark, horor, tulpaner och snopp-souvenirer (trots att det nu finns de som nöjer sig gott med ovanstående alternativ) och jag kan med handen på hjärtat (och till min mors lättnad) meddela att jag varken finner det ena eller det andra underhållande (inte under något av de tre besök jag berikat staden med). Däremot kan jag inte upphöra vara något fashinerad över den öppna och accepterande holländska livsstilen. Jag är långt ifrån ensam om att tycka att Red light district med sina speciella skyltfönster och (i högsta grad) levande skyltdockor är något av en sevärdighet - det är en udda känsla som sveper genom kroppen och jag vet inte om det handlar om medlidande eller avsmak.

Holland och Amsterdam är en något förvirrande prick på kartan. Å ena sidan har de uppfinningar och system som ger en wow-upplevelse; förmågan att bygga tunnelbana i sankmark, all spännande arkitektur och konsten att brygga farligt gott körsbärsöl . Å andra sidan kan mycket kännas gammalt och förlegat; det går inte att betala med VISA-kort i affärerna. I Amsterdam är möjligheten till att betala med kort någorlunda god ändå, men kommer man utanför stadens gränser är det i princip omöjligt. De kör sitt egna lilla race med ett inhemska kreditkort och struntar blankt i att VISA är ett världsomspännande system. Ett annat ögonbrynhöjande faktum är att hyreslägenheter bara är ett stort skal där varken kyl, frys, golv eller garderober ingår. När man flyttar tar man alltså med sig rubbet. Vem som helst skulle kalla det för tokigt onödigt och sucka stort bara av tanken, hur holländare tänker och tycker i frågan är ett mysterium.

Holländare är ganska duktiga på att ta betalt. I ett nafs försvinner pengarna och man kan näst intill höra det slukande ljudet. En flaska vatten måste rätt och slätt kosta 3 euro och priserna på krogen varierar skamligt nog om man är holländare eller utlänning. När man för fjärde gången ute på krogen måste kila in för att pudra näsan och varje gång betala 0,5 euro till en sur toa-tant så blir man lätt lite putt. Och trots att det är lite klurigt att betala med VISA lyckades jag ändå på något vis slarva bort kortet och på så vis stå barskrapad. Med hjälp av mina sötnosar lyckades jag dock hanka mig fram och hem kom jag ju (om något pank och med självförtroendet jag-slarvar-minsann-inte-bort-något-så-viktigt något naggat i kanten).

Summa sumarum; Amsterdam is the place to be om man har världens bästa vänner som gör en sällskap. Och med tanke på att Fanny-honey har bestämt sig för att bosätta sig i en maffig lägenhet med en utsikt som heter duga så dröjer det nog inte länge innan jag åker ner igen. Kontinenten känns ändå något mer exotisk än Skandinaviens barrskog.