31 May 2007

Sommarfest och migrän

Det är sommarfest på campus för dyra dyra pund.

Men självklart får jag migrän och måste gå hem.

Typist.

29 May 2007

Din grannes grannes grannes vän till en vän, vad heter han?

Here we go again.

Jag vaknade av det ljuva ljudet av brandlarmet som i princip spräcker mina sovandes trumhinnor.

Jag har precis spenderat en halvtimme utomhus i pyjamas.

Brandkåren tar femton minuter på sig att komma hit.

Ytterligare femton minuter för att säga "The fire detector in the entrence went off because of smoking".

Fötter är isbitar. Kallt kallt kallt.

Jahapp, ännu en böter. FUCK!

Det var idioter från grannblocket, men vi straffas för att inte veta deras namn.

Campusvärlden är en sjuk värld. Och nu kan jag inte ens somna om...

Hockeynördar och scoutfigurer

Annie berättade med något bitter röst att det finns två sorters killar i Kanada. Antingen är det de som är barnsligt förtjusta i hockey och inte kan slita sig från ölen framför storbildsteven, eller de som mer gärna håller sig utanför hockeyarenan och är liten av en scoutfigur som hajkar i berg. Vi fnissar åt hennes grova uppdelningen av den maskulina kanadensiska befolkningen, men hon hävdar att så faktiskt är fallet. Vi fnissar ännu mer och föreslår att hon borde vidga vyerna och leta någon annanstans än i Kanada. Typ i Sverige. Så kan hon också flytta till en liten röd stuga vid en sjö och skaffa blonda små knoddar och fira midsommar med oss.

Jag undrar hur man skulle dela upp de svenska pojkarna. Det går knappast att ha den skeva indelningen av två kategorier.

Allt jag gjort och lite till

Ikväll har jag dansat på ett dansgolv utan musik. Med lite kreativitet kan man, tro det eller ej, fantasifullt sno ihop det mesta. Jag har också beskådat det töntigaste dansbattle ever. Jag har köat säkerligen en halvtimme för att komma fram till baren och be om ett glas vatten. Jag var ärlig nog att betala för garderoben trots att killen trodde att jag redan betalat. Jag har artigt sagt godnatt till de buttra vakterna. Jag har sjungit Håkan Hellström och nationalsången. Jag har beskådat tvåsamheten runt omkring mig med ett drömmande öga. Och jag har gått hem, ensam genom mörkret och lagat omelett.

Det var måndag för en stund sedan och allt detta har jag gjort spik nykter. Jag är riktigt nöjd med min insats.

Men nu längtar jag hem igen. Hem hem.

22 May 2007

Överlevnadskit

- Sjuk och ledsen är ingen bra kombination sa Annikan.

Fanny kom över med ett överlevnadskit. Säsong tre och fyra av Sex and the city, tre dataspel och Pride and Prejudice. Hjärtat då...

Men jag önskar jag kunde göra något för mina älskade där hemma.

Och rövarspråket får en helt ny klang

Det pågår ett vilt och rasande krig inuti mig. Röda och vita rosen typ. Men i mitt krig är de vita "the good guys". Mina blodkroppar slåss som attan för att besegra den stigande febern. Och små minicupids flyter omkring i mina vener och skjuter pilar mot allt och alla som kommer nära mitt hjärta. Och det finns ingen Kalle Blomkvist.

Dodetot fofinonnonsos inongogenon Kakalollole Boblolomomkokvovisostot!!!

Och vad händer när kriget är över? Blir det kav lugnt i mitt hjärta då? Stilltje och frid?

20 May 2007

Den ohälsosamma havsluften

Att andas havsluft är nyttigt har man hört. Men inte när det praktiskt taget blåser stormvindar och luften liksom blåser ner i lungorna av sig självt. Jag sov en timme och vaggades in i den falska tryggheten 'nu är jag frisk'. Skit heller att jag var. Orken räckte så långt som till att göra Annies kanadesiska pannkakor (det har blivit något av en favorit). Men att sedan äta upp dem också var något av en pärs. Så nu sitter jag här, med feber framför ett fat pannkakor, för orkeslös att ens tugga. Irriterande.

Att knyta ihop en säck

Jag befinner mig någonstans mellan total eufori över att fri fri fri och hjärtskärande hemlängtan. Det är dags att knyta ihop säcken, skapa sig ett slut och koppla minnen till bilder. Två veckor. Två veckor kvar nu. Men i denna sekund längtar jag bara hem. Kanske hinner jag ändra mig mot slutet av alla ord. Kanske.

Det som har varit söndertrasat har jag försökt pussla ihop under några månaders tid. Vuxenpussel. Precis som alla prylar från Ikea. Och alltid är det någon liten mutter som saknas. Jag har ännu inte kommit till botten av påsen, jag vet ännu inte om det saknas någon skruv eller träplugg i min själ. Men även om det gör det, så kan man säkert hämta ut nya i reklamationsdisken.

Det var fint att blicka ut mot bergen i Snowdonia, det var vackert att sitta i en bil genom det böljande landskapet. Det är definitivt något jag fyller min säck med innan jag knyter ihop den hårt och checkar in den på flygplatsen. Nästa gång vi ses är det minnen. Men det ska fyllas och knökas ner lite till. Precis som Pick'n'mix muggarna. Man måste packa väl och strategiskt. Fylla ut varje litet utrymme med det lilla goda.

Två veckor kvar nu. Och innan jag knyter ihop min säck ska jag koppla minnen till bilder och ord till hjärtat.

16 May 2007

Systerlängtan

Gårdagen tillbringades med att starta krig med den engelska byråkratin. Alla är lika omöjliga att prata med. Nåväl, jag är inte den som viftar med vit flagg i första taget. Just bring it on!

Syster I med pojkvän tog sitt pick och pack och transporterade sig från Landvetter till Manchester i morse. Men när de kom fram var "pick" borta och kvar återstod bara "pack". SAS har slarvat bort ena väskan. Typiskt. Hoppas den lyckas komma fram under dagen innan de åker vidare till den älskade underbara lillasystern (!).

Fanny har tillfrisknat något från sin konstiga sjukdom och vi ska fly campuset och hänga i storstaden. Vi kan säkert spendera några timmar på både Boots och Morissons utan problem. Med några latte och biljard ovanpå det har vi den perfekta slacker-dagen serverad.

14 May 2007

Hej, jag kommer från Pung i Småland!

Annika lärde mig just hur man kan uttrycka sin frustration i ord, och då inte svärord.

Och "pung" är ett fult ord.

Om man slår på ordet "pung" i Wikipedia så får man flera träffar. Man får välja mellan om man menar "liten påse/väska tillverkad i läder" eller "könsorgan även kallat scrotum" eller "pungdjurshonornas buk" eller (håll i er) "ett samhälle i Småland".

I Pung, nära Skillingaryd, kan man hyra sommarhus.

Hysteriskt roligt.

Graden av "upprördhet"

Första dagen på ett efterlängtat sommarlov, sista tentan avklarades i morse. Nu är jag ledig fram till September. Och här sitter jag och läser översiktsplaner och detaljplaner och äter kall spaghetti direkt ur kastrullen. SÅ upprörd är jag!

Kollektiv bestraffning

Mitt nyvunna sommarlov suger stenhårt. FY FAN rent ut sagt!

Fick en räkning nyss; jag ska betala cirka 100 pund i skadestånd. Det är cirka 1400 svenska kronor. Hela min deposition typ. Min deposition som jag skulle göra något roligt för. Men vissa tyckte det var roligt nog att smasha entrén och hänga upp fiskar i taket. FUCK YOU!

Kunde faktiskt inte motstå att ringa hem och storlipa.

13 May 2007

Rosa födelsedagsmuffins och schlagerhysteri

Bara att förklara för vår kanadensiska vän vad schlager är tog en hel dag. Och när vi ändå var i farten passade vi på att skryta om de svenska schlager-framgångarna genom åren. Vi ville visa vår kanadensiska hur en äkta schlager går till väga, men istället för stolthet känner jag mest för att borra ner huvudet i sanden. Ändå är det ganska skönt att sitta på en bar i ett annat land och känna sig sjukt nationalistisk men gin och tonic och massor med rosa glammiga muffins med silverkulor på. För idag är Fannys födelsedag (hurra hurra hurra).

Nog för att de östeuropeiska länderna håller stenhårt ihop, men det fanns betydligt bättre bidrag som kunde vinna framför ett bidrag, som enligt fröken C, är en blandning mellan Uggla och Harry Potter. Ola Salo skötte sig däremot exemplariskt och det är bara att konstatera att resterande delen av euoropa (förutom Norge och Danmark) inte har något vidare musiköra (i schlager-mått mätt så att säga). Jag passar även på att ge Finland en elegant känga för att enbart ge oss 2 (TVÅ) poäng. Deux point. Medan vi, låt oss tala sanning och säga: av ren barmhärtighet, gav bort vår enda och värdefulla 12a (TOLVA) till finnarna. De borde skämmas.

Som svensk kunde vi i alla fall klappa oss någorlunda för bröstet eftersom vi (med god marginal) brädade England, vilket inte var lika uppskattat av alla och det var både en, två och många 'fuck off'-kommentarer som snurrade i luften medan vi hurrade för de få poäng vi lyckades skrapa ihop. HA! Att vissa britter frågade sig varför Sophie Ellis Bexter tävlade å Sveriges vägnar tolkar jag som en komplimang och fnissar gladeligen åt det brittiska bidraget och 'we're ready for suck off'. Humor!

Eftersom man i ett tidigt stadium kunde konstatera den östeuropeiska pakten gick jag över att heja på Ukraina. Deras flagga är ändå blå-gul och det fanns en liknande julgransstjärna att köpa på ikea förra året. Helt klart en hit som kommer hamna på You Tube i olika versioner.

Schlager är helt klart nånting att blogga om.

12 May 2007

På diskotek

Suck och snark.

Aftonbladet har börjat med "Singelspecial". Jag lämnar ämnet med dessa rader.

Som sedvanligt vallfärdade alla partajsvidade flickor och pojkar till Union. Tentaperioderna har dock gjort många skygga och det var inte fullt så packat med folk som det brukade. Vilket i och för sig jag inte brydde mig nämnvärt om. Det blev ju bara större plats för mig att utöva mina dansmoves. Vilket jag utnyttjade till fullo och såg förmodligen väldigt töntig ut. Men det bjuder jag på. Har man roligt så har man.

Kvällens roligaste kommentar kom självklart från Fanny. Vi stod i garderoben och skulle lämna in våra jackor.

Fanny: Kommer du ihåg när vi stod här sist? (Fanny står och diggar i takt med musiken och är generellt väldigt glad och ler stort)

Jag: Nä...

Fanny (efter en stunds betänketid så försvinner leedent) : Inte jag heller.

Toka!

11 May 2007

Det bådar inte gott att vakna på fel sida en fredagsmorgon...

10 May 2007

I en rosa limousin

Det rullar rosa limousiner utanför mitt fönster. Inuti sitter glittriga brittiskor med bleka vinterben och vinkar och dricker bubbel. Jag ler. För vem vill inte åka i en chockrosa limousin? Och jag försöker skapa någon slags frid inuti mig. Det går sisådär.

Death Cab for Cutie med "Your heart is an empty room" har hakat upp sig i min själ. Så passande.

Jag ska försöka sova nu. Och drömma om allt det där. Och om rosa limousiner.

Ett klokt litet hjärtebarn...

...sa till mig "man blir inte en superkvinna över en natt".

Så sant.

Min meningslösa konversation med mig själv

Jag försöker behålla ett plugglugn, men mitt inre typ skriker åt mig att "vafan står du här ochstampar medan andra är ute på fältet och uppnår framgång"

Jag säger åt mig själv att "för att jag har prov på måndag, sluta skrik, det hjälper inte...och dessutom är det fult att vara avundsjuk"

Mitt inre vänder dock dövörat till och vill inte lyssna på vad förnuftet har att säga

Damn it...

Okej.

Pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp

Inte ge upp.

Vilse i pannkakan

Min fader adopterade en hemlös kattunge för några veckor sedan. Jag döpte det lilla livet till Vilse. Men min far menar att nu har hon ju kommit hem och istället döpt henne till Ilse.

Det finns hopp.

Glamrock åt folket!

Se den en regning dag

09 May 2007

Min vän skogshuggar'n

På en kvällspromenad genom skogen kan man stöta på nedfallna träd rakt över stigen. Det har varit så sedan vi kom hit i januari och säkert ännu längre. Fanny menar upprört att de som äger skogen borde haft tid nog på sig att i alla fall röja så pass mycket att man kan ta sig fram på stigen. Fanny förklarade självsäkert sin förkärlek till motorsågar (vilket får mig att slå ett slag för "kvinnor kan!");

- Det hade du och jag änna röjt upp på en kvart.

Eller hur.

Saker man inte gör

Det är lamt att skylla på någon med motiveringen; hon är fattig!

Man gör bara inte så.
Det var underbart ute i regnet. Det luktade sommar. Och det var helt klart värt att bli genomblöt för att gå och köpa mig en double decker.

Köksmoral 2

Min ost blev stulen någon gång under gårdagen. Den var oöppnad och inköpt under måndagen på Morrisons. Det var bara en ost, men att stjäla en ost är att stjäla en sak för mycket. Inte nog med att maten är dyr, man ska föda två personer också; mig själv och mattjuven.

(Ja, jag vet att låter som en bitter moraltant men jag kan inte låta bli!)

Hur som helst hittade jag osten i den andra kylen, och tog tillbaka den (eller rättare sagt, halva...eftersom det bara var halva kvar). Jag paketerade in den i en ny plastpåse och stoppade ner den i mitt kylfack. Men osttjuven har slagit till igen, mitt på blanka dagen! Och jag hittade den åter i andra kylen.

Hur svårt kan det egentligen vara att hålla sig ifrån att stjäla andras mat! Det är MIN ost som jag köpt för MINA pengar!

Tivoli

Jag försöker plotta ner ord som inte låter alltför sorgsna och dystra. Men efter att ha raderat allt jag skrivit ungefär sjutton gånger så låter jag det vara så som det är. För det är så jag har min dag. Inte så att jag är alldeles deprimerad och under isen, men lite odefinierbar ensamhet har lyckats nästla sig in i mitt hjärta. Det är som det brukar med mig, vilket egentligen bör ses som ett positivt tecken.

Alla är så upptagna hela tiden. Alla utom jag, jag är mest bara förvirrad. Att ha alldeles för mycket tid är inte alls så bra som man skulle kunna tro. För helt plötsligt startar ett helt tivoli av snurrande karuselltankar och känslor som är fastspikade på ett chokladhjul.

Det är två år sedan en älskad vän dog, och idag är hennes födelsedag. Kanske är det därför jag har detta tivoli inom mig.

08 May 2007

"I feel like praying for a while"

Utflykt till Liverpool.

En kuslig stad det dära, men övergivna hus, krossade rutor och igenbommade dörrar. Men den har sin charm. Hur som helst var det trevligt att göra en dagsutflykt och se något nytt.

Vi har vandrat i ösregn. Och i kyla. Och i stormvindar. Vilse och på bakgator som inte är till för turister kan anas (för vem av oss är egentligen en given kartläsare?). Utmattade tog vi oss ändå fram till den stora katedralen (vi körde utkikstaktiken och gick mot det högsta tornet vi kunde se) som visar sig vara stängd. Det var vad vi alla stenhårt trodde på medan vi försökte bryta oss in genom kyrkportarna, allt för att söka lite värme och torka till en aning. Fanny-honey kläcker den klockrena kommentaren;

"I acually feel like praying for a while"

Nu var det så att katedralen var öppen. Vi stod bara på fel sida av kyrkan och tyckte synd om oss själva. Som dränkta katter gör vi entré och torkar till för några minuter under handtorken inne på damernas.

Och så fortsätter äventyret på gatorna av Liverpool. Men det är en annan historia.

07 May 2007

Peter, vargen och jenka

Nä nu blir jag arg!

To pull the firealarm är ungefär lika roligt och vanligt som att snatta jenka från kiosken. Inte för att jag någonsin har utlöst brandlarmet eller stjälat jenka för den delen. Men det sker ungfär lika ofta. Brandlarmen går i snitt två gånger per dygn och varje gång måste två brandbilar åka hit från Newcastle, kolla läget, återställa larmen och säga 'nej det brann inte denna gången heller'. Jag vet. För de åker med blåljusen rakt utanför mitt fönster. Det blir många buntar skattepengar.

Det finns nog inte en enda varelse (inte ens ekorrarna) som tar dessa brandlarm på allvar. Vilket är sinnessjukt. Varje rum, varje korridor, minsta lilla yta (förutom duscharna) är täckt med heltäckningsmattor a la 70-tal. Väggarna är av gips och alla ventilations system är typ sammankopplade. Husen skulle vara övertända på två röda. Statisiken över antalet som dör i bränder här i England är inte alltför upplyftande.

Gå och snatta jenka istället är ni snälla.

Köksmoral

Som de tre hungriga, blonda, svenska flickor vi var (i förmiddags) gjorde vi taccopaj till lunch. Allt var frid och fröjd och pajen stod i ugnen (som VI värmt upp) och väntade på oss. Trodde vi. När vi kom ut i köket för att ta ut pajen står den på bänken ovanför...med osmält ost. I köket står en väldigt överviktig engelsk brutta och tittar på oss och sedan på pajerna och kläcker sedan ur sig;

"The oven was off and your pie was in there. So I turned the oven on again, took out your pie and put my own food in there"

Ehm? Logiskt? Bullshit heller. Ugnen VAR på. Vi hade ju för sjutton gubbar gräddat pajskalet i 200 grader innan. Och det tar inte speciellt lång tid för lite cheddarost att smälta, varpå hon måste tagit ut pajen så fort vi satt in den och lämnat rummet. Ska man analysera hennes intelligenta ugnskommentar så ligger det ett förväntat uns av tacksamhet i orden. Menar hon alltså att vi ska vara tacksamma för att hon vridit upp graderna på ugnen igen?

Fanny påstår att det hon sa var en metafor för;

"I'm fat, I'm hungry and I need the oven more than you"

Jag efterlyser lite hyffs i det här landet.

06 May 2007

Dagen som försvann

Dagdriveri. Tre och en halv film senare.

Goodbye Lenin att rekommendera. Se den.

Canadian pancakes

Lata dagar som denna präglas av filmmaraton och kanadensiska pannkakor och lönnsirap. Det fina körsbärsträdet utanför mitt fönster har blommat över och det ryktas om att kallare väder ska dra in över campuset. Huh! Jag läntar hem, samtidigt som jag inte vill att det ska ta slut.

I Kirsten Dunst skor

För att vara en ytterst liten håla mitt ute bland berg och dalar, finns det en ytterst överdimensionerad biograf. En stor, närmare gigantisk, byggnad som definitivt ser mindre ut utifrån än vad den är innuti. Det var nästan så att Ikeas pilsystem borde införas. Utan att ha sett de två första filmerna kastades jag in i handligen till Spiderman 3 med en kort resumé:

...Pojke blir biten av spindel. Pojke förvandlas till superhjälte. Hjälte är förälskad i flicka. Hjälte gör allt för sin flicka samtidigt som han räddar resten av världen...

Jag tänkte filmen skulle peppa mitt något nedstämda humör lite granna, men istället kom jag på helt andra tankar:

...tänk att få vara i Kirsten Dunst skor för ett litet litet tag, bli räddad av superhjältar och fortfarande vara supersnygg trots lite kidnappningar, explosioner och fall från femhundra meters höjd. Inte så mycket som en hårslinga ligger fel och med tårblänk i ögonvrån lindas superhjältarna runt lillfingret...

Nåja. Nu är det ju så att jag tillhör de vanligt dödliga, och tyvärr gör nog alla andra också det. Jaha. Så var det slut på det roliga.

Att gå på bio är klart underskattat. När jag kommer hem ska jag börja mitt nya bioliv.

05 May 2007

Att spegla sig i sitt skinn

Om det är något som skakar om min värld så är det just sommaren.
Självförtroendet dinglar nere vid tårna och varje gång någon påpekar min bleka glashud svär jag på att det är sista gången jag visar mig utomhus.
Som nu.
Jag önskar jag hade päls, att dölja min hy med.
Och när jag efter någon halvtimme rest mig, skakat av mig skammen och intalat mig själv att inte bry mig så kommer nästa spark i magen.


Svenska fula flicka.

En macka från Gud

En tidig utgång resulterar i tidig hemgång. När fötterna liksom inte orkar dansa mer och pengarna börjar ta slut så vet man att det är dags att gå hemmåt. Vi tog svängen genom kyrkan. Eller rättare sagt, kapellet som komiskt nog ser ut som en djävul. Om nätterna får man nämligen gratis mat och jag och Fanny tog fnittrande emot en toast med marmelad och ett plastglas med mjölk från Gud. Och så satt vi där i kyrkan, åt toast och diskuterade livet för några minuter. Kvällen var som den brukade. Union bjuder sällan på överraskningar även om det faktiskt kan vara riktigt trevligt. Och man vet att man har nått sin höjdpunkt när man dansar samtidigt som man spanar in folk och undrar "vilket jeansmärke är det där tro??".

04 May 2007

Helgbunkra

Jag och Fanny har nu bunkrat upp för helgen, beredd på mulet väder och möjligvis regn;

~ Fem dvdfilmer (Spiderman ingick dock inte i campusets utbud istället nöjde vi oss med Goodbye Lenin, 0, Crash från 1996, American Graffiti och Wickerpark)
~ Varsin tjock tidning (med tillhörande present såklart, Fanny fick två necessärer och jag två scarfs)
~ Godis
~ Ingredienser för att göra broccollipaj

och

~ hinkvis med grönt te med citron

Att fördriva fredagstiden

Vi hade storartade planer på att lata oss i solen idag, med skvallertidningar och något att knapra på. Jag tog en (välförtjänt?) sovmorgon, gick upp, duschade, tog på mig bikinin och shortsen, solbrillorna och tofflorna. Redo för att inta min position för dagen, mitt ute på gräsmattan! Men eftersom jag inte hade orkat dra ifrån gardinerna hade jag helt och hållet missat att solen bestämt sig för att stanna hemma. De mörka molnen hade parkerat sig rakt ovanför min gräsmatteposition och temperaturen verkar inte orka över tio-graders sträcket. Typiskt. Jag hade glömt att maj-vädret alltid befinner sig i trotsåldern.

Istället har jag, för att skynda på tiden till kvällens festligheter, gjort frukost låååååååååååååångsamt och planerar att bjuda över Spiderman till min orangea idyll då solen oartigt nog avböjer min inbjudan. Så fort jag ätit upp min delikata och näringsrika frukost bestående av frallor med brie, rabarber och vanilj yoghurt, en tomat, ett plommon, ett glas c-vitamin och en kopp grönt te, ska jag knata iväg för att hyra hem de två första Spiderman-filmerna. Jag har, till mina svenska flickors förskräckelse, skamligt nog helt och hållet missat dessa.

03 May 2007

På en mur

Det var tänkt att vi skulle fira vår inlämnade uppsats och avklarade tenta med vin och jordgubbar i solnedgång. Men innan vi hittat någon lämplig plats att sitta på hann solen gå ned. Skit också. Jordgubbarna och vinflaskorna fanns ju dock kvar. Och solglasögon kan man ju ha ändå, även om det ser lite töntigt ut. Så vi satte oss där, klockan halv åtta, på muren som leder till slottet. Vi trotsade knott och kyla och bara satt där. Pratade strunt och hade trevligt och intresseklubben antecknar att;

~ Fröken C skulle vilja vara en katt i sitt nästa liv, jag nöjer mig med att vara en ekorre som är vegan

~ Fanny-honey har visat sin hund usikten från ett vattentorn

Efter fyra timmar är vi alla isbitar och beger oss hemmåt.

02 May 2007

Att inte vara omtyckt

Dagens högst vetenskapliga och otroligt allmänbildade arikel kommer från expressen;

Det är tydligen så att en hel sekt från Kansas i USA har specialicerat sig på att hata Sverige, eller nja, de hatar i princip allting förutom sig själva. Kungen och prinsessan Madeleine toppar sektens hatlista för Sverige. Anledningen; för att Madeleine bar en urringad klänning på nobelfesten 2002.

Ibland är folk dumma på riktigt.

Så nu vet vi det gott folk.

01 May 2007

Lillasyster och körsbärsblommor

Idag, sådär tre månader för sent, får jag en knäpp på näsan. Av en Stockholmare. Det finns visst rågbröd på Morrisons. Danskt rågbröd till på köpet. Och jag som tragglat med det någorlunda sirapsfärgade toastbrödet och försökt piffa till det hela med marmelad.

Och medan jag dansar på en gropig grusväg mellan vidsträckta gröna fält och får körsbärsblommeblad i mitt hår som glittrar i första maj-solen blir jag nockad av deja vu känslor. De är liksom överallt, de bor i vinden. Kanske är det ett England som vaknar till liv från det att jag var fem år och vi bilade genom Storbritannien i en stekhet mercedes. En mamma, en pappa, två systrar och en lillasyster, jag. Då var trekantiga toasts med apelsinmarmelad lyx.

Saker jag inte visste att jag behövde veta

Jag har tagit mig ett steg närmare målet nu. Tentan rann förbi tämligen smärtfritt. Så pass smärtfritt att jag ändå ägnade morgonen åt att planera hur jag ska möblera om lägenheten när jag kommer hem och vad för nytt jag skulle vilja ha från ikea. Om jag är godkänd är en annan sak. Ett annat bekymmer i en annan tidsrymd. Och vi firade med en glass på en bänk i solskenet.

Annars har jag suttit och gottat mig barnsligt mycket i diverse värdelösa tidningsartiklar som upplyser om livsnödvändiga saker. Det finns så mycket jag inte visste att jag behövde veta:

I Australien till exempel, var det en farmor som slog på stort och bjöd barnbarnet på McDonalds. Happy meal boxen såklart, mest för att den yngre generationen är storkonsumenter av pryttlar och endast köper boxen för presenternas skull. Presenten var, till farmoderns förfäran, en väldigt färgglad kondom. Personalen ursäktade sig till den sjuåriga flickan och gav henne ett pennskrin istället.

Posh och Beckham har blivit grannar med Cruise och Holmes och nu har det nyinflyttade glamparet bjudit över Tomkat på husesyn. Jag kan inte låta bli att undra över hur kändisar som inte känner varandra umgås. Det känns ju meningslöst att behöva presentera sig. De vet ju ändå vad de heter, vad de har för skostorlek och när de köpte mjölk senast.

Allmänbildning.