29 January 2007

En karaokedejt?

Jag måste ge skype stående ovationer! Världens bästa uppfinning? Eller? Den som inte har skype har missat något big time. Jag hade rundringning till alla igår. Och jämför man med mobiltaxa så är skype tämligen billigt.

Söndagar är britternas aktivitetsdag. På dagarana utövas någon form av motionsaktivitet och på kvällarna utövas karakoke. Åtminstone här på campus. Vi hade kanske förväntat oss att det skulle vara något av en flopp och att ingen i den tämligen tomma puben skulle ställa sig där uppe på karakokescenen. Men efter någon öl eller många sådana så växer britternas ego och jojamensan, en efter en knatade de fram till scenen och sjöng sin skönsång. Vi satt mitt emot ett väldigt lustigt par. Jag hade ingen aning om att karakoke var en pargrej. De socialiserade inte med någon annan. De bara satt där i soffan, myste med varandra och emellanåt gick de upp på scenen och sjöng varsinn sång. Det är ju inte direkt så att karaoke håller en speciellt hög mysfaktor, men kanske avslutade de sin kväll med en riktigt smörig och sliskig duett för att sedan gå hem och....hrm...ja

Nåväl, alla har vi våra små egenheter.

23 January 2007

Hur man laddar

Hemlängtan knackar på dörren och jag har inte alls så mycket energi som jag hade hoppats jag skulle ha. Så nu sitter jag och laddar med en kopp varm choklad (ekologisk och fairtrade såklart). GIS-kursen jag går är verkligen hemsk. Första dagen, och vi får en bibba på 60 sidor övningar att bli färdiga med under dagen. Luften pyste ur mig omedelbart och det dåliga humöret kom krypande. Eftersom vi alla är ganska slow-readers för tillfället satt alla utbytesstudenter kvar till sist och tragglade igenom texten. Nu efteråt vet jag inte ens vad det är för något vi har gjort. Det nalkas broccolipaj och förfest nu.

22 January 2007

Min vän svt.se

Det är blåset här nu. Ute alltså. Och när man kommer in i värmen (ja tänka sig, det är faktiskt varmt i rummen, fårskinnstofflorna var kanske förgäves?) blir man alldeles trött. Men svt.se är en god vän i ensamheten!

En tokig polska och min kanadensiska bröd-buddy

Hur mycket man än sover. Hur mycket man än vilar eller tar det lugnt så finns liksom orken inte där. Och huvudvärk har vi alla haft varje dag. Antar att det är mycket nya intryck som får vår värld att gunga till. Sen beror det säkerligen på näringsbrist. Jag är nämligen helt helt säker på att de äckliga sandwicharna inte har ett uns av nyttiga ting i sig. Men jag har ialla fall numera en bröd-buddy! Jag hittade en likasinnad Kanadesare i mitt kök igår. Hon ska också baka sitt eget bröd.

De flesta som bor här är runt 18-20. Och förmodligen har de aldrig bott hemifrån förut. Det märks. För man lämnar inte rå kyckling framme en vecka på diskbänken och man behöver kanske inte dricka öl tills man spyr ner den delade toaletten och trapphuset. Rummet jag bor i kostar multum. Men det är värt att punga ut de sista kronorna ur fickorna för att ha sin egen dusch och toalett. Och igår stod Olga, den tokiga polskan, och min kanadensiska bröd-buddy inte ut med röran i köket! Yey, jag är inte den enda som är pedant här i livet!

Nu ska jag dusha i min EGEN dusch.

21 January 2007

Mitt orangea rum

Jag sitter i mitt rum som går i en orange ton och med en doft av heltäckningsmatta. De tunga regnmolnen har hållt sig borta dagtid, men krupit fram frammåt kvällen. Men jag måste medge att jag är positivt överraskad. Rengmolnen är inte fullt så tunga som jag hade förväntat mig. Till och med britterna säger att det är ett ovanligt bra väder för årstiden.

Vi lagade riktig mat nu ikväll. Väldigt välkommet i en Åsas mage, som numera ratar sandwishes. Efteråt drack vi vin, gick på en äkta utbytesstudent förfest och sedan vidare till en campuspub. Precis som det ska vara. Tillsammans med vår amerikanska vänner, vår söta holländska och tokiga polska drack vi alldeles för billiga drinkar för att sedan vandra hem i ösregn.

Det är bra här, fast jag längtar hem emellanåt.

17 January 2007

Saker som sätter guldkant på tillvaron

Håll i hatten gott folk! Eller rättare sagt, håll i mig! För jag håller på att blåsa bort i mina små inre känslostormar. Det är da'n före da'n före doppareda'n och jag har grymt mycket att göra. Men isället gör jag allt som jag inte borde göra, sådana saker som sätter guldkant på tillvaron. Saker som man borde göra lite oftare. Äta god mat, mumsa choklad, dricka latte, fika, dricka öl, promenerar bort lite av de kalorier man satt i sig, tar en sväng in på topshop, fika igen för att hålla en jämn kalorinivå. Det är bra mycket roligare än att packa ner mitt liv i kartonger för att sedan kånka upp dem på en kall vind.

Vem det nu än var som bestämde sig för att stjäla min identitet har tydligen kommit på andra tankar, för jag har fått en hög med brev. Enbart räkningar.

15 January 2007

Tillbaks till civilisation och alla mördare

Jag är tillbaka i civilisationen (efter mycket om och men). Jag äter take-away och jag har varit ute och vandrat. Men...

...det är inte bra att vara ute och vandra i motvind och med ett par öl i kroppen. För man ser inget annat än en massa förvridna skuggor. Man hör inget annat än konstiga ljud. Och alla som är ute är självklart ute för att mörda dig. Så är det. Det är kvällar som denna man önskar att man vore stor och stark. Men så är det inte. Men hem kom jag ju ialla fall. Visserligen skrämde jag halvt livet ur mig själv med min livliga fantasi och det var tre hundar som morrade lite på mig. Men hem kom jag ju. Med alla ben i behåll, men med ett något svagare hjärta.

Det var trevligt att träffa The babe from Canada och The volcano-guy igen.

Dagens "det du inte visste": kall thai-take away är riktigt delikat.

14 January 2007

Ta en bit tårta vettja

Jag är bra på det här med stormar. För jag lyckas alltid befinna mig mitt i dem. Just nu är jag strandsatt i de småländska skogarna. Tack och lov med ström denna gången, men det är nog bara en tidsfråga innan vi definitivt får leva som de gjorde på 1800-talet (som så många gånger innan, det går liksom på rutin nu).

I de småländska urskogarna bjuds visserligen på princesstårta, dagen till ära, vilket inte är så pjokigt. Och hade jag inte varit så förbaskat stressad över allt hade jag till och med tyckt att ett strömavbrott med princesstårta och öppen brasa hade varit väldans mysigt. Men jag skulle verkligen behöva ta mig hemmåt till min lejonkula och min egna känslostorm. Om det nu går. För tillfället verkar det lite kört. Å andra sidan har jag inte lust att göra någon favorit i repris (den berömda Gudrun-reprisen) då hela tåget vandrade kilometervis tillbaka på spåret till närmsta lilla by (med julklappar! Alias har fortfarande sviter från det piskande regnet), medan strömkablar ligger nerrivna längsmed vår vandringsväg. Jag undrar om det ens var lagligt?

Hur som haver. Så här är läget. Om ni inte hör något mer från mig så sitter jag förmodligen här i skogen och väntar på min hjälte.

Appropå hjälte; jag frågade Älskepuffen vad han skulle bli när han blir stor. Svaret var helt självklart och jag tror han dumförklarade sin älskade moster en aning. Svaret blev just; hjälte! (och jag är störtnöjd med svaret).
På frågan; "åhå, vad gör en hjälte då?" blev jag ytterligare dumförklarad och denna gången valde jag att bortse från svaret han gav mig. Nämligen; "men åååå, springer i skogen".
Jag tror han kollat för mycket på Tarzan och Jane.

12 January 2007

Att leva med katter och ugglor

Jag lider av sömnbrist. Det är jag, katterna, ugglorna (och en och annan enstöring av Skrot-Nissetyp) som är vaken på natten. Det är enklare att fundera då. Det är inte så mycket surr från andra människors tankar. Men mina nattliga tankestunder börjar få konsekvenser i den dagliga verksamheten. I morse gick jag exempelvis rakt in i en järnstång på spårvagnen, vilket resulterade i en rejäl bula och en stund i skam medan hela vagnen guppade i takt med allas skratt.

Min lägenhet behöver packas. Det är sjukt hur mycket saker man samlar på sig. När jag kommer hem från England ska jag leva i strikt feng shui.

Och på tal om ingenting alls, men vem sjutton bryr sig om Let's dance??

11 January 2007

Tänk vad lite freoner kan göra

När jag vaknar regnar det. När jag går och lägger mig regnar det. Och däremellan öser det ner. Typ. Det är vardagen här i Göteborg. Men det är bara att ta med en klackspark och inse att hela min vår kommer präglas av de tyngsta regnmolnen som finns i Europa. Tur att min finfina jacka är regntät.

Jag är ruskigt trött på skolan nu. Lika ruskigt som vädret. För det här med livet, det är knepiga saker. Det verkar korkat att allt bara ska motarbetas hela tiden. Men tack vara Britt-Marie blev min, Fröken E och Fröken C:s dag bra mycket bättre! Tänk vad lite freoner kan göra.

Snart åker vi. Och om du som läser tycker att det vore piece of cake att ta sitt pick och pack för att dra till England kan jag väl inte annat än gratulera. Men för min del är det ett äventyr. Ett äventyr som jag inte alltid är så säker på att jag vill uppleva. Men jag kan nog behöva ett litet break från diverse ting här i Sverige. Kanske jag kommer tillbaka som en ny människa? Med tanke på att någon försöker själa min identitet (ja, all min post är som bortblåst...) så kanske det är lika bra.

10 January 2007

Si se så det går.

Si det blir aldrig som man tänkt sig. Eller som man vill. Eller som man önskar. Eller som man drömmer om. Nä! För det går alltid raka motsatsen och så sitter man där på pottkanten och undrar vad sjutton man gör för fel. Någon förklarade för mig i stundens hetta att det är det som kallas livet. Det är så det funkar. Och att det är lika bra att vänja sig. Muntert!

Jag vet inte riktigt var jag har mig själv för tillfället. Jag är liksom ingenstans och överallt samtidigt. Jag smälter in bland alla regngrå hus och försvinner på blankgråtna gator. Där, i skymningens näste, vill jag just nu sätta mig och bara försvinna. Jag försöker desperat stoppa tiden. Jag behöver mer tid. Men den Svarta Pantern verkar inte bry sig om min vädjan utan låter den stora jätteklockan ticka på precis som den alltid gjort. Skit också.

Jag fördrev någon timme på Andra Långgatans skivhandel igår. Ett paradis. Jag gick ut med tio skivor. Och så var min dag räddad. Idag finns inget sådant som kan rädda min dag. Möjligtvis om jag går till min nära dej-butik och köper mig en tidning.

08 January 2007

Eldhärjad Göteborgshimmel och Åsas inre tankar

Himlen brinner här i Göteborg för tillfället. Det verkar nästan så ialla fall. Skumt ljus. Vackert ljus som får mina tankar att spinna iväg till helt olika (fel?) delar av Sverige av diverse olika anledningar. Jag vill inte påstå att jag är på något solskenshumör direkt, men ilskan från gårdagen har väl ändå lagt sig något. Men det blev ju inte direkt bättre av att spårvagnschaffisen kör fel väg och att alla spår från i-tunes var spårlöst försvunna när jag kom hem. Min post verkar också spårlöst försvunnen. Kanske är det någon som försöker ta över min identitiet?

Jag satt på vagnen och försökte summera helgens bravader, upplevelser och erfarenheter:

Fredagens feber la sig pladask. Eller så var det just feber jag fick. Hur som helst var det absolut en vacker regning afton. Och egentligen förstår jag ingenting, men finfint var det. Alla bekymmer var som bortblåsta, liksom du är nu (eller?).

Och resten vet ni.

07 January 2007

Just nu; fan ta den manliga delen av min bekantskapskrets (med några få, mycket få undantag)

Att vara biljarddrottning i januarinatten

Den rare Beachboy och jag möttes i Bölet. Där tillbringade vi egentligen tre hela år utan vetskapen om att vi var trevliga och värda att umgås med. Eller jo, jag visste att pojken var rar, men jag tror han såg mig mer som världens tönt. Hur som helst bjöd kvällen på ett kärt återseende av Beachboy. Och han lyckades vända min dag till det rätta igen genom att ta mig ut på en extremt grabbig runda med fotboll, biljard och hinkvis med öl. Och det var absolut trevligt. Jag slog till och med ner några bollar i hålen. Möjligtvis av större tur än skicklighet, men whatever. Jag gjorde min stegvisa karriär som biljardspelare och jag njöt till fullo varenda sekund (de få sekunder jag slog i RÄTT bollar i hålen vill säga - den sista åttan var inte så populär). Men då någon av de testosteronfyllda bollputtarna föreslog att jag skulle flasha Thelma och Louise korsades min gräns och jag mitt humör sjönk nedanför stortånsnivån. Jag tog det hela som en grym förolämpning. Beachboy försökte förklara att det är testosteronfyllda bollputtares sätt att uttrycka sina komplimanger och att de egentligen inte alls menade såsom jag trodde. Men jag köpte inte resonemanget och det hela slutade med att jag traskade hemmåt i januarinatten.

Hur som helst var det väldigt trevligt att återse gamla Beachboy. Särkilt när han i vardagen är slukad av Miamis gator och utan å ä och ö. Snart mycket snart. Och OM jag har pengar så köper jag mig en flygbiljett!

För övrigt så vet jag inte vad jag ska tro eller tycka. Jag vet tydligen ingenting om något. Dumma blåögda flicka!

06 January 2007

Dunder och omagiska under

Hur kan en dag, som började så fantastiskt bra, bli så fruktansvärt dålig?
Något tålamod för strejkande tekniska prylar har jag tyvärr inte till övers.

En tok, flera tokar

I vår päronformade världsbild bor tusentals och åter tusentals av alla dessa tokar. En tok enligt Wikipedias definition är en buske med gula små blommor, Dasiphora fruticosa - även kallad Ölandstok. Enligt min egen definition är en tok en godhjärtad människa med knasiga inslag i vardagen. Wikipedias beskrivning av vad en tok är lyder som följande;

Tok eller ölandstok (Dasiphora fruticosa) är en flerårig buske som i Sverige ofta odlas som en häck och finns vild på Öland och Gotland. Den finns i övrigt i hela den kallare delen av den norra tempererade zonen.
Token blir upp till 150 cm hög, har blekt gula blommor och blommar rikligt i stort sett hela sommaren. Blommorna påminner om
smörblommor, är ganska platta, har fem kronblad och blir 2-2,5 cm i diameter. Bladen fälls på vintern. De är sammansatta av vanligtvis fem, men ibland tre eller sju delblad.
Token har tidigare haft det vetenskapliga namnet Potentilla fruticosa.


Läser man mellan raderna kanske det är en sådan tok som är varje flickas dröm och enligt Wikipedia är det tydligen på Öland eller Gotland som man har störst chans att hitta ett praktexemplar. Mina tokar verkar dock spridas med vinden, för de dyker dock upp lite här och var. Men jag tror inte jag vattnar dem tillräckligt, kanske ger jag dem inte tillräckligt mycket av min kärlek för de har en tendens att vissna ner och försvinna för att istället blomma upp någon annastans. Bittert. Sorligt.

Jag har bara inget speciellt flyt. Inte just nu ialla fall.

03 January 2007

Sol ute sol inne sol i sinne

Jag känner att bitterheten börjar komma krypande.

Det är fint väder. För första gången på flera flera dagar. Men var befinner jag mig? Jo! Nerbäddad bland kuddar och täcken, med mysbyxor, myströja och fårskinnstofflor. Men det kanske är så som jag skrev igår; det är lika bra att få det gjort. Vara lite sjuk, tycka extremt synd om sig själv för att sedan kunna ha ett happy year. Eller nåt.

Men ändå. Sista dagarna i Sverige och jag är sjuk. Surt.

02 January 2007

Allt har en ände...

Kanske är det bra att nyår och tolvslaget präglades av ösregn och snålblåsta nordanvindar. Kanske är det bra att jag nu sitter här och är förkyld. Det är lika bra att ta all skit på en gång, för att sedan kunna få ett fröjdefullt 2007.

Det var den silvriga kjolen och en lånad topp från Fanny-honey som blev min partyblåsa för aftonen. Lite fin var jag nog i alla fall. Vår pastellfärgade nyårssupén bestod av förrätten; karamellfärgad squash-soppa med getost i, varmrätten; ugnsbakade grönsaker och stekt halloumiost med en rödvinssås (även denna lite färgad av karamellfärg), och efterrätten; tiramisu.

Nyåret invigdes på Hisingen, i 50-tals anda och med swingdans långt inpå småtimmarna. Att vandra i berg klockan tio i tolv i kjol är kanske inte det mest intelligenta jag gjort. Så intressant är det inte att se en massa fyrverkerier som förorenar de friska nordanvindarna. Men gjort är gjort och som sviter av min dumhet sitter jag med feber och tycker synd om mig själv.

Efterfesten och småtimmarna fortsatte i den mest fantastiska lägenheten med lite mindre fantastisk musik, hårdrock. Vi beundrade lägenheten med nymodigheter som en dusch i det fantastiska köket ett tag, innan vi tackade för oss och gav oss ut i det nya 2007.

Det var ett bra nyår med gott sällskap och mycket glada leenden.