29 February 2008

När jag blir gammal ska jag...

När jag blir gammal och grå ska jag inte ha en chihuahua som heter Gucci. Jag ska inte heller klä mig i tröjor som visar magen eller ha på mig alldeles för mycket parfym. Jag ska låta bli att plinga hysteriskt med ringklockan när jag cyklar på gångbanan och jag ska heller inte peta med min käpp på ungdomar som jag anser vara i vägen.

Men jag ska regera på bingo och baka lassvis med kanelbullar. Jag ska spela spel med mina barnbarn och resa jorden runt med min själsfrände. Jag ska brodera julbrodderier och ge bort i födelsedagspresent och jag ska sticka mössor, vantar och raggsockor till alla nära och kära.

Men jag lovar inte att jag inte ska säga det var bättre förr.

27 February 2008

Konsten att vara en bra medborgare

Jag försökte mig på rollen som en god medborgare av det svenska samhället idag. En misstänkt bil stod parkerad på den privata vägen upp till mor och far. Eller, jag tyckte den såg misstänksam ut i alla fall. Jag hade bestämt mig för att den var misstänksam. Det hela blir lite mer spännande då. Och jag tänkte att det kanske var nån stackare som fått bilen stulen men att jag nu då hade hittat den. Så jag ringde polisen och frågade lite lätt om de fått in några anmälningar om en stulen Ford Escort i röd kulör. Det hade de inte. Men jag förklarar för den väldans trevliga polistelefonisten att den har stått parkerad på vår privata väg väldigt länge nu och att vi börjar ju undra vad den gör där. Om någon har svängt upp för att ta en kissepaus har föraren nog trasslat in sig i någon blåbärsplanta och brutit benet eller något. Just det berättade jag inte för damen på andra sidan luren, men hon lovade att kontakta ägaren till bilen och att sedan ringa tillbaka till mig. Det visade sig att bilen inte alls var stulen. Någon hade avsiktligt parkerat sin bil där (lite undangömt och skyddat från vägpirater) för att samåka vidare med någon annan.

Jaha. Det blev inte mer spännande än så. Som miljövetare uppmuntrar jag visserligen samåkning, men som inbiten smålänning och till köpet något inskränkt lantlolla menar jag att vägen är privat av en anledning. Det är tanten i mig som talar. Jag ska försöka få bort henne innan hennes rynkor förstör mitt ansikte.

26 February 2008

Jag har ont i min kropp. I min själ. Kroppen finns där, men jag tror att själen spelar mig ett spratt.

Där man vill vara

Nä, jag lägger ner alla försök i att vara ett extraordinärt flickebarn för folk att kunna placera mig i ett fack i deras hjärtan. De granskar mig noga, tänka till lite extra för att sedan trycka en klisterlapp i pannan på mig och så är man märkt. Märkt till något man önskar förhoppningsvis. Men jag lägger ner alla försök och jag lägger mig ner i sägen. Låter min skrynkliga hjärnan flacka iväg till ett okänt land. DÄR är allting som jag vill ha det. DÄR är DÄR som man trivs och mår bra. DÄR är inte här kan jag säga. DÄR är definitivt inte jämförbart med här och här kommer aldrig kunna leva upp till den okladerliga verklighet som DÄR innebär. Nej, förlåt. DÄR är ingen verklighet. Det är bara ett påhitt. Ett påhitt likt de fantasier som man har som barn. Men det är mitt påhitt och säga vad man vill om det, det finns där oavsett. Inkapslat i ett litet äggskal i mitt huvud. I ett mörker tillsammans med min skrynkliga hjärna.

Nyttan med att ha körkort

Jag har haft körkort i fyra år nu. Och det kan komma som en chock för vissa att under dessa fyra år av körkortsinnehav har jag aldrig tankat en bil. Det har liksom aldrig behövts. Enda gångerna jag faktiskt har nytta av mitt körkort är när jag är hemma hos mor och far. Och då är bilen fulltankad varje gång jag får den. När jag avslöjat detta faktum inför personer i min omgivning möts jag av blandade reaktioner - allt från ett hysteriskt skrattanfall till sympatiminen "stackars-lilla-bortskämda-flicka". Men igår tog jag tjuren vid hornen och tvingade Oskar till att lära mig tanka. Och efteråt var jag så stolt över mig själv att jag bara var tvungen att skicka iväg smset "Wohoo! Oskar har lärt mig tanka!" till Annika.

Egentligen borde jag nog ta om hela det där körkortet.

25 February 2008

En känsla för film

Jag och Oskar har inte samma filmsmak. Eller jo, kanske. Skillnaden är den att han faktiskt har en viss filmsmak medan jag "nöjer" mig med det mesta. Vilket borde innebära att jag saknar smak för film. Däremot så tycker jag de flesta filmer som han valt ut är helt okej, rent av bra och kanske väldigt bra emellanåt. Men med tanke på mitt något svårdefinierad känsla för film har jag i över ett halvår överlåtit filmvalen med varm hand. För att undvika suckar och "vad var det jag sa-kommentarer".

Igår fick jag dock äran att hyra film - ett uppdrag som jag tog på största allvar och genomförde viss research för att kunna genomföra med äran i behåll. Men istället för att hyra en film valde jag att hyra tre filmer - för att gadera mig själv en aning. Den ena filmen, This is England, har jag velat se sedan den gick upp på bio men tiden passerade snabbt och jag hann inte. Den andra filmen, The constant gardener, hyrde jag på rekommendationer av min syrra och den sista filmen bad jag killen i videoaffären välja ut. Otippat nog valde han This is England, vilket visade sig vara en repad lyckoträff. Trots att skivan hackade filmen igenom valde vi att titta klart på den. Tragisk men otroligt bra.

The constant gardener tittade jag kikade jag på nu när jag kom hem från skolan (måndagsmys är tillåtet eftersom jag ändå har haft tvättid under tiden). Nedan finner ni ett litet smakprov. Så om ni inte har något att göra en måndagseftermiddag så kan ni alltid kila iväg och hyra den, kura ihop under en filt i soffan, fälla lite filmtårar och knapra på ett granatäpple som jag gjort.

(Och solen försvann, ersattes med ösregn och nu ska jag göra pannkakor.)

24 February 2008

Söndag

Söndag. S ö n d a g.

Jag tror inte det är någon som undgått att det är söndag. För det är något speciellt med söndagar. Något som hänger i luften. Något obestämt. Hur som helst så är det söndag och söndagar är inte direkt min grej. Hur ska jag trolla med veckodagarna och förvandla söndagen till en bra dag? Poff!

21 February 2008

Sjutton år. Non-stop.

Jag har gått i skolan sjutton år. Non-stop. Och när man lägger fram det såhär svart på vitt så fylls bröstkorgen med en enorm suck. Sjutton år. Non-stop. Jag borde vara ruskigt smart vid det här laget, men jag tycks låta informationen passera in genom ena örat och ut genom det andra. Har jag tur så fastnar något på vägen. Jag känner mig ytterst tråkig. Sjutton år. Non-stop.

Något har jag nog i alla fall lärt mig och man bör kanske inte underskatta sin kunskap ändå. Men jag blir lite orolig när förläsaren i statistik står framme vid sin projektorbild, pekar på bilden och frågar:
- Kan ni räkna med procent?
Jag väcktes ur min statistik-dvala och repeterade en gång vad jag tyckte att föreläsaren sa. Ja, han har på allvar frågat oss om vi kan räkna ut procentandelar. Det var säkert inte hans mening, men jag tog det hela som en förolämpning. Kan lilla jag räkna procent? Det vore ju hyggligt om fyra års universitetsstudier kunde ge någon slags kunskapsavkastning.

Ja, jag kan räkna procent.

I ett vägskäl

Eftersom mitt förvnäntade vuxenliv rusar inpå mig i en hastighet av 267,5 km/h har jag två val; antingen så står jag där, helt stilla, och se livet komma rusande mot mig men ändå väljer att stå kvar och ta smällen och hoppas på att kollisionen inte blir alltför våldsam. Eller så väljer jag att ställa mig lite vid sidan och planera att grabba tag i en sidospegel och så för att sedan flyga med livet lite smidigt. Risken är då att jag missar att ta tag i den där sidospegeln. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra ännu.

Men okej, jag har mjukstartat och i alla fall anmält mig till såna där kluriga jobbmatchningssajter. Idag, liksom så många andra dagar, hade jag fått ett matchningsmeddelande i min inbox. De tycker att jag skulle passa som miljöchef. Det tycker jag är lite för ambitiöst och så raderar jag mailet hastigt och lätt.

Världen tycks ha höga tankar om mig.

20 February 2008

Välkommen lilla efterlängtade älskepyre

För visst var det så självklart att det var just du som väntade på världen där inne, lilla pyre!?
Och jag har inte kunnat sluta le på hela dagen. Jag har fått en systerdotter idag - och jag ska lära henne allt jag kan.

18 February 2008

En levande stad

Jag stod på torget och blickade ut över en levande stad. För idag är en sådan dag då staden vaknade upp ur sin djupa och grå vinterdvala. För bara några dagar sedan gick alla varelser försjunkna i överlevnadstankar, dolda under stora luvor och sönderregnade paraplyer och såg bara sina fötter framför sig. Men idag, för första gången på länge, såg jag människorna som passerade mig och de var inte längre genomskinliga och skrala. Och jag tror att de såg mig. I alla fall gjorde de säkert det innan huvudvärken svepte sin slöja över mig och jag föll tillbaka in i min ego-värld. Men jag såg i alla fall stan leva lite grann. Det behövdes!

16 February 2008

Lördagsterapi

Idag har jag och Fanny suttit några timmar i ett växthus. Som terapi för att kunna lösa våra stundande livskriser av skiftande karaktär liksom. Och det är faktiskt väldigt rogivande att sitta och titta på kakaofrukter och sköldpaddor och prata om livets mest meningslösa ting. Det enda vi kom fram till var att vi måste sätta oss på ett plan i riktning från sverige och mot något sydligare och varmare land i hopp om att det skulle lugna våra nerver. På väg hem från växthusen tog vi svängen förbi The English Shop, och hej och hå vad mycket roliga saker! Vi båda drabbades av en släng nostalgi och tänkte tillbaka på vår tid i England förra året. Fanny köpte en Doubledecker (det vi praktiskt taget levde på i England och som var den bidragande orsaken till att man gick upp så pass många kilon som man gjorde under den vistelsen). Jag höll mig borta från den och köpte mig en påse med riktiga Jelly Beans. Dessa ska intas med andakt och jag ska noga läsa på vad det är för smak innan den stoppas i munnen.

(Men bara vetskapen om att det går att få tag på Doubledeckers i Göteborg är oroväckande.)

15 February 2008

Sårad ängel av Hugo Simberg


Världens finaste tavla, typ. Ta mig till nån annanstans.

14 February 2008

Jungfrufödsel

I min brådska iväg till Miriam för att baka semlor hann jag få en unge. Med gräddpaketet i högsta hugg skyndade jag mig ut från mataffären och mot spårvagnen. Precis utanför dörren möter jag liten unge (lite mer än ett år, kanske ett och ett halvt), en bit bakom går pappan och pratar i mobiltelefon. När ungen får syn på mig pekar han på mig med hela handen (såsom bara barn kan göra) och utbrister
- Mamma!
Jag kan inte hålla mig för skratt utan börjar gapskratta där och då på trottoaren. Pappan som pratar i telefon gör detsamma och sedan hör man honom säga till personen han pratar med
- Nej....Ludvig har bara lite svårt för att känna igen sin mamma.

Att spontanshoppa ett marsvin

En macka och en liten latte på Espresso House kostar närmare hundra kronor. Men eftersom det är alla hjärtans dag så får man unna sig det. Jag vinkade av Annika på stationen och knatade omkring på en spontan shoppingrunda. Men det fanns ingenting att slösa sina pengar på idag (förutom världens dyraste fika). Jag funderade ett kort tag på att spontanshoppa ett husdjur. Ett marsvin. Men efter noga övervägande kom jag fram till att jag inte ville ha något marsvin. Inte alls. På HM kom det fram en tant till mig:

- Var finns hudkrämerna? frågar hon mig och stampar otåligt med foten i golvet.
- Ingen aning, säger jag (inte otrevligt, men inte speciellt engagerande heller) och tittar vidare bland kläderna.
- Men du jobbar ju här! väser tanten irriterat och ökar takten på sitt fotstampande.
- Nej, det gör jag inte, säger jag och suckar lite tyst. Jag har god lust att säga: Ser jag ut som att jag jobbar här när jag står här fullt påklädd med ytterjacka och tumvantar, pucko!? Men det säger jag inte utan släpper hennes bistra ansiktsuttryck med blicken och hon går iväg efter några långsamma sekunder av stirrande.

Jag tror det är det här med alla hjärtans dag. Det gör ensamma själar bittra. Hon var säkert en av dem. Men eftersom jag också är en av dem så blev vårt möte dubbelt så bittert. Men jag fick i alla fall ett hjärte-sms från mor min och i smyg pärlades en liten saltvattendroppe i mitt öga. Det var fint.

13 February 2008

Småberusade trumhinnor hör vad de vill höra

I eftermiddags tyckte jag att Anna Ternheims milda stämma var som balsam för min själ och jag slöt ögonen och tänkte fan, livet är inte så dumt ändå - och jag klarar mig ganska så hyffsat. Men så kom jag hem med några glas vin i kroppen och sjunker ner i sängen, drar upp täcket till hakan, tänker på människor som passerat mitt liv och helt plötsligt så är det bara de sorgsna tonerna som letar sig in i mina öronsnäckor och fram till trumhinnan. Tumtum Tumtum. Och jag lyssnar så intensivt så att jag hör mina oregelbunda hjärtslag. Dumdum Dumidumdum. Jag drar täcket över huvudet - nu syns jag inte.

12 February 2008

Att vara eller inte vara karismatisk

Jag kan sitta på avstånd och studera hur människor tar sig an världen med stormsteg. Hur varje medmänniska lyfter på huvudet och ler med ögonen när personen i fråga går förbi. Jag brukar låtsas att jag inte finns, att jag är osynlig och ingen ser hur jag i mitt huvud noterar varje liten minimal detalj. I lärande syfte. Hur gör de egentligen? För vissa människor är bara sådana, sådana som utstrålar en karisma som fastnar på allas näthinnor. Trots att de är främlingar så kan man inte enkelt släppa tanken av dem. De etsar sig fast i sitt inre.

Och när jag sitter där på avstånd känner jag hur en, inte alltför obekant, känsla av avundsjuka leta sig fram genom min kropp. Det bor en önskan i mig att jag också kunde vara sådan. Att jag också kunde tillhöra de där karismatiska människor som sveper igenom ett rum och lämnar en dimma av önskan och längtan efter sig.

Hur gör man, tro?

Att unna sig blommor till vardags

Det är dags att försöka ta tag i sitt liv, åstadkomma lite nytta och tillföra världen något. Så jag har varit och handlat och hoppar just nu omkring och städar och plockar lite till tonerna av Jack Johnsson. Om någon ser mig genom fönstret så undrar de nog vad jag håller på med, men det är bra mycket roligare att dansa omkring och göra någon nytta än släpa fötterna efter sig. Jag tänkte ta mig an allt skolarbete jag hittills har skjutit på framtiden eftersom det finns bra mycket roligare saker att sysselsätta dagarna med. För framtiden har hunnit i kapp mig och jag kan inte längre förneka att jag har en hemtenta att lämna in nästa vecka och endast en löjlig bråkdel är skriven.

Jag längtar efter att systers bebis ska kika ut till oss i världen. För då kan jag frossa i söta bebiskläder och ha en mycket mycket bra anledning till att åka och hälsa på. Jag tror syster längtar ännu lite mer än vad jag gör eftersom det ändå är hon som bär omkring på sin vackra vackra jättemage som tyvärr ter sig lite otymplig och bråkig emellanåt.

Jag köpte mig en bunt mörklila tulpaner häromdagen. Man blir så glad av att se dem. Och igår passade jag på att köpa en kruka med krokus. Något har hänt med luften trots att det bara är februari. Det luktar vår och jag känner mig lite bättre till mods.

09 February 2008

Ett beroende?

Min syster gjorde mig den tjänsten (eller otjänsten?) att upptäcka det fantastiska med Tradera.
Man blir alldeles pillemarisk när man sitter här framför skärmen och det föreligger viss risk för ett sinande studentkonto. Jag har redan lyckats buda till mig en Tigerklänning och en Jenny Hellström-tröja och i det studande nu har jag även bjudit på en softshell-jacka (för en sån är bra att ta). Jag kanske borde jobba extra nån dag bara för att kompensera detta faktum.

Jag försvarar min nya passion för Tradera genom att konstatera att jag i varje fall inte lider av något spelberoende, jag röker inte, jag är ganska så duktig på att laga egen mat och om jag käkar pizza så tycker jag ändå om Funghi bäst och den kostar 35 kronor.

08 February 2008

Det du gör, gör jag också

Tanten ovan lyssnar på ekot. Därmed lyssnar jag också på ekot. Men innan dess lyssnade hon på Laleh igen. Därmed lyssnade jag också på Laleh. Väggar och golv är tunnare än man tror.

03 February 2008

Att vara sig själv i någon annans ögon

Om jag hade ringt upp sagt "hej, det är jag" och du inte såg att det var mitt nummer. Hade du vetat att det var jag då?

Ett söndagstillstånd

Jag gick och la mig vid samma tid som landets 3-åringar. Åtta.
- Åtta i morse hoppas jag, sa Oskar över msn när jag berättade att jag nyss stigit upp ur sängen och klockan är halv två en söndagseftermiddag.
- Åtta i gårkväll.

Jag behövde sömnen, för att vila ut min 22-åriga skröppliga kropp och för att bearbeta tankar som far omkring. Livskris kanske man skulle kunna kalla det. Eller nej, det låter alltför vuxet.

Jag vaknade inte halv två, tack och lov. Jag vaknade vid nio, kände ögonlockens chanslösa kamp mot gravitationen och tillät mig själv att somna om. Tio och tjugosex plockar jag upp Landet Utanför av Birro som jag började läsa för två tre veckor sedan men bara har läst enstaka kapitel ur lite då och då sedan dess. Jag sträckläste den färdigt och kände hur något slags behagligt lugn spred sig genom kroppen. Den var fin och det finns nog hopp för livet.

Innan jag hoppade in i duschen satt jag på sängkanten och fäste blicken vid min profil i spegeln. Magen är plattare än jag minns den. Det är bra. Förmodligen blir man ju inte snyggare än vad man är just nu i livet. Man kanske ska vara tacksam och faktiskt känna lite oftare på sin någorlunda platta mage.

Nu ska jag äta frukost och fundera över hur jag ska göra med livet.

01 February 2008

Att finnas till med måtta

Jag tycks hamna i kläm i de mest bisarra situationerna. Jag gick på stan för att unna mig något fint. Jag tycker jag är värd något fint för tillfället och gick och funderade på vad det var jag ville ha. Jag är sjukt svag för kläder, så ett nytt plagg att svassa omkring i vore inte helt fel. Så jag plockade på mig lite plagg under en längre tid för att gå till provhytterna och testa under en ännu längre tid. När jag står där som bäst och posar i spegeln möts jag av en horibel doft. Någon i provrummet bredvid har lagt av en riktig brakare (en tyst sådan) och det var en stank utan dess like. Personen i fråga måste ha grava problem med sin mage och borde kanske testa en hälsosammare diet. Det var bara att raffsa ihop alla kläder som jag tänkt prova och försvinna därifrån snabbare än kvick. Jag hoppas inte nån som gick in efteråt trodde att det var jag.

På spårvagnen hem släpar en sluskig kille på en gigantisk (och vad som ser ut att vara en enormt tung) resväska. "Säkert smuggelsprit" säger min ena hjärnhalva till den andra och jag bestämmer mig för att konstatera att det är smuggelsprit i väskan. Bara för att det är kul att studera folk och hitta på historier om deras liv. Killen ställer sig bredvid mitt säte och pustar. Jag inser lite besvärat att han glömt knäppa gylfen som är i höjd med mitt ansikte. Jag tittar ut genom fönstret istället och har ingen större lust att säga till. Det kanske är med mening som han glömt knäppa gylfen, vad vet jag. Hade det "bara" rört sig om den oknäppta gylfen hade jag kunnat stå ut med det, men nu ställer sig killen och drar in snor i halsen var tionde sekund och jag är uppriktigt äcklad av ljudet och är rädd för att få en snordroppe i huvudet eller något. Jag byter plats och försöker tänka på lite trevligare saker. Som min fina pennkjol som jag köpt och som jag snart ska ut och svassa i.

Att finnas till

Gårdagens roligaste nr 1:

Hurtbulle. Ett underskattat ord som fångar de flesta på Friskis och Svettis. Jag kunde inte annat än bryta ut i ett totalt fnitter när jag var på jympapass igår (enligt mig stavas jympa med g istället för j, men inte på friskis...och de är säkert lite mer rutinerade på just det ordet). Ledaren var en man i sina bästa år, snarare lik en tyngdlyftare än en jympainstruktör och jag höll på att tappa hakan när jag insåg hur lätt han studsade upp och ner och vickade på höfterna bättre än Jay från Topmodel. He got the move helt enkelt.

Gårdagens roligaste nr 2:

Det var snöstorm här i gårkväll och vinden har ännu inte mojnat. Men på gatorna i Majorna rullade glassbilen omkring ändå. Eftersom den inte tutade något så antar jag att den åkte sin sedvanliga runda bara för att den var tvungen.


Idag har jag mest lyckats trampa på en bananskiva och hällt oboy bredvid munnen. Och nu ska jag gå och bli vän med James Dean.