En känsla för film

Jag och Oskar har inte samma filmsmak. Eller jo, kanske. Skillnaden är den att han faktiskt har en viss filmsmak medan jag "nöjer" mig med det mesta. Vilket borde innebära att jag saknar smak för film. Däremot så tycker jag de flesta filmer som han valt ut är helt okej, rent av bra och kanske väldigt bra emellanåt. Men med tanke på mitt något svårdefinierad känsla för film har jag i över ett halvår överlåtit filmvalen med varm hand. För att undvika suckar och "vad var det jag sa-kommentarer".

Igår fick jag dock äran att hyra film - ett uppdrag som jag tog på största allvar och genomförde viss research för att kunna genomföra med äran i behåll. Men istället för att hyra en film valde jag att hyra tre filmer - för att gadera mig själv en aning. Den ena filmen, This is England, har jag velat se sedan den gick upp på bio men tiden passerade snabbt och jag hann inte. Den andra filmen, The constant gardener, hyrde jag på rekommendationer av min syrra och den sista filmen bad jag killen i videoaffären välja ut. Otippat nog valde han This is England, vilket visade sig vara en repad lyckoträff. Trots att skivan hackade filmen igenom valde vi att titta klart på den. Tragisk men otroligt bra.

The constant gardener tittade jag kikade jag på nu när jag kom hem från skolan (måndagsmys är tillåtet eftersom jag ändå har haft tvättid under tiden). Nedan finner ni ett litet smakprov. Så om ni inte har något att göra en måndagseftermiddag så kan ni alltid kila iväg och hyra den, kura ihop under en filt i soffan, fälla lite filmtårar och knapra på ett granatäpple som jag gjort.

(Och solen försvann, ersattes med ösregn och nu ska jag göra pannkakor.)