Där man vill vara

Nä, jag lägger ner alla försök i att vara ett extraordinärt flickebarn för folk att kunna placera mig i ett fack i deras hjärtan. De granskar mig noga, tänka till lite extra för att sedan trycka en klisterlapp i pannan på mig och så är man märkt. Märkt till något man önskar förhoppningsvis. Men jag lägger ner alla försök och jag lägger mig ner i sägen. Låter min skrynkliga hjärnan flacka iväg till ett okänt land. DÄR är allting som jag vill ha det. DÄR är DÄR som man trivs och mår bra. DÄR är inte här kan jag säga. DÄR är definitivt inte jämförbart med här och här kommer aldrig kunna leva upp till den okladerliga verklighet som DÄR innebär. Nej, förlåt. DÄR är ingen verklighet. Det är bara ett påhitt. Ett påhitt likt de fantasier som man har som barn. Men det är mitt påhitt och säga vad man vill om det, det finns där oavsett. Inkapslat i ett litet äggskal i mitt huvud. I ett mörker tillsammans med min skrynkliga hjärna.