En macka och en liten latte på Espresso House kostar närmare hundra kronor. Men eftersom det är alla hjärtans dag så får man unna sig det. Jag vinkade av Annika på stationen och knatade omkring på en spontan shoppingrunda. Men det fanns ingenting att slösa sina pengar på idag (förutom världens dyraste fika). Jag funderade ett kort tag på att spontanshoppa ett husdjur. Ett marsvin. Men efter noga övervägande kom jag fram till att jag inte ville ha något marsvin. Inte alls. På HM kom det fram en tant till mig:
- Var finns hudkrämerna? frågar hon mig och stampar otåligt med foten i golvet.
- Ingen aning, säger jag (inte otrevligt, men inte speciellt engagerande heller) och tittar vidare bland kläderna.
- Men du jobbar ju här! väser tanten irriterat och ökar takten på sitt fotstampande.
- Nej, det gör jag inte, säger jag och suckar lite tyst. Jag har god lust att säga: Ser jag ut som att jag jobbar här när jag står här fullt påklädd med ytterjacka och tumvantar, pucko!? Men det säger jag inte utan släpper hennes bistra ansiktsuttryck med blicken och hon går iväg efter några långsamma sekunder av stirrande.
Jag tror det är det här med alla hjärtans dag. Det gör ensamma själar bittra. Hon var säkert en av dem. Men eftersom jag också är en av dem så blev vårt möte dubbelt så bittert. Men jag fick i alla fall ett hjärte-sms från mor min och i smyg pärlades en liten saltvattendroppe i mitt öga. Det var fint.
14 February 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment