I ett vägskäl

Eftersom mitt förvnäntade vuxenliv rusar inpå mig i en hastighet av 267,5 km/h har jag två val; antingen så står jag där, helt stilla, och se livet komma rusande mot mig men ändå väljer att stå kvar och ta smällen och hoppas på att kollisionen inte blir alltför våldsam. Eller så väljer jag att ställa mig lite vid sidan och planera att grabba tag i en sidospegel och så för att sedan flyga med livet lite smidigt. Risken är då att jag missar att ta tag i den där sidospegeln. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra ännu.

Men okej, jag har mjukstartat och i alla fall anmält mig till såna där kluriga jobbmatchningssajter. Idag, liksom så många andra dagar, hade jag fått ett matchningsmeddelande i min inbox. De tycker att jag skulle passa som miljöchef. Det tycker jag är lite för ambitiöst och så raderar jag mailet hastigt och lätt.

Världen tycks ha höga tankar om mig.