En levande stad

Jag stod på torget och blickade ut över en levande stad. För idag är en sådan dag då staden vaknade upp ur sin djupa och grå vinterdvala. För bara några dagar sedan gick alla varelser försjunkna i överlevnadstankar, dolda under stora luvor och sönderregnade paraplyer och såg bara sina fötter framför sig. Men idag, för första gången på länge, såg jag människorna som passerade mig och de var inte längre genomskinliga och skrala. Och jag tror att de såg mig. I alla fall gjorde de säkert det innan huvudvärken svepte sin slöja över mig och jag föll tillbaka in i min ego-värld. Men jag såg i alla fall stan leva lite grann. Det behövdes!