Vilse i blåbärsskogen

Lantlolla som man är har jag käkat massor av granskott i mina dagar. För det fick man lära sig på Mulleskolan; att man kunde använda granskott till det mesta (koka soppa på, koka te på och teet kunde man sedan använda för att rengöra sår, man kunde knapra dem som de var, man kunde torka dem, man kunde krydda med dem, man kunde yada yada yada...). Nu var det i och för sig en hel massa år sedan, så skotten borde ha hunnit slå rot by now borde man ju tycka. Kanske har jag en hel skog där inne? Det skulle kunna vara förklaring till varför jag alltid får alla löjliga sjukdomar. Men det vore lite olyckligt ändå.