Fort och fel

När jag går till frisören så gör jag det tämligen planlöst och man skulle kunna säga att jag köper grisen i säcken. Jag har aldrig hittat någon frisör som jag tycker klipper mig exceptionellt bra eller bättre än någon annan, Min framförhållning är väl knappast heller speciellt bra då jag en dag (som idag) bara får fnatt på min obefintliga frisyr och bara måste klippa mig, PRONTO!

Jag har visserligen en salong som jag brukar gå till, men det måste minst jobba åttiosju frisörer där för jag får alltid en ny. Frisörer har en übersocial förmåga att prata om ingenting vilket är ganska imponerande men ibland tar nyfikenheten i överhand och helt plötsligt sitter man där och pratar om saker som man inte alls vill prata om egentligen. Så ibland sitter jag där i frisörstolen och på fullaste allvar ljuger ihop en lite mer spännande historia om mitt liv. Kryddar lite extra bara (bara lite grann - extremt snövita små lögner och tyvärr kan jag inte ta cred för idén heller). Den där påhittade bubblan spricker ändå så fort man reser sig från stolen och drar fram kreditkortet.

Det där med att klippa sig alltså. Jeez.By the way, min sambo börjar bli lite smått galen på dansmattan där han står i boxerkallingar och svettband. Tänkte ni kanske ville veta det...