På rullande Nassar växer det ingen mossa

Min kära mor skickade mig en present på posten. Nasses lilla tapperhetsbok. Jag bläddrade igenom och läste varje citat med ett förundrat leende på läpparna. Det fanns många kloka saker, väl värda att tänka på. Och jag ska grunna vidare på dem, och om jag känner mig lite hängig någon gång så ska jag ta fram den och läsa den igen. Och igen. Bara för att den faktiskt är väldigt söt och för att livet är precis som den beskriver. Det är fint med mammor.

Gå aldrig ensam

Nasse gick fram till Phu.
-Phu, viskade han.
-Ja, Nasse?
-Ingenting, sa Nasse och tog Phus tass, jag ville bara veta var jag har dig.

Det är svårt att veta var man har sig själv många gånger. Det är ännu svårare att veta var man har alla andra runt omkring sig. Tillståndet kallas förvirrad. Men det ordnar sig säkert. Det gör det alltid - på ett eller annat vis - med lite socker på. Jag badar i sockervadd för tillfället, jag befinner mig i en sockerchock skulle man kunna säga. Men det gör inget. Man får göra det ibland, skämma bort sig själv en stund för att sedan kunna hamna på rätt köl igen. Och jag är på god väg, trots att det kommer ta ett tag.