Konsten att lukta gott

I följande historia kommer inga namn att nämnas. Låt oss bara konstatera att det är någon när och kär som råkat ut för en mycket lustig situation som får varenda människa att dra på mungiporna. Det går bara inte att låta bli att blogga om historien (sorry!).

Alla tycker väl om att lukta gott, inget fel med det. Strävan efter att lukta gott gör att huvudpersonen i fråga knatar in i ett parfymeri med avsikt att köpa sig en ny parfym. Han frågar personalen om råd som plockar fram en ny parfym och tillsammans konstaterar de att; jovisst det luktar ju jättegott. Han knatar hem därifrån med ett prov för att testa några veckor innan han bestämmer sig helt. Eftersom han vill vara säker på sin sak ber han nära och kära, däribland mig själv, att ge ett utlåtande huruvida parfymen är något att hänga i julgranen eller inte. Alla säger; jovisst det luktar ju jättegott. Och efter mycket betänkande knatar han tillbaks till parfymeriet och säger; denna vill jag ha! samtidigt som han räcker över provet.
- Det är en damparfym, får han till svar.
I två veckor har han alltså gått runt och luktat dam. Som en av medlemmarna i testjuryn måste jag ta stackarn i försvar och påpeka med bestämt finger att parfymen i fråga INTE på några villkor kunde klassas som damparfym genom lukttest. En väldigt manlig damparfym i så fall. En parfym för manliga damer.

Något naggad i kanten av den traumatiska upplevelsen har han nu köpt sig en ny parfym. En som han visste vad det var för någon och som han är hundra procent säker på att det är en herrparfym. Efter parfymeriets misstag tyckte jag dock att han inte borde behövt betala för parfymen som plåster på såren.