Lantluft åt folket

Idag har vi besökt en ekologisk bondgård med skolan. Det låter lite som ett studiebesök man gör i mellanstadiet, men det var väldigt intressant och uppskattat av alla. Picknicken var halva nöjet och efter alla mumsat klart visade bonden stolt upp sin gård. Nu är det ju så att hälften av alla som går kursen är mer eller mindre uppvuxna på landet och kanske var det just därför som vi uppskattade besöket så mycket - en gång lantlolla alltid lantlolla.

Bonden, en man i sina bästa år, hade skrivit ett väldigt välgjort program i ett slitet anteckningsblock, och med hans stora lantbrukarnävar bläddrade han igenom papprerna. Han berättade om landskapsbilden, om hur det var förr, om hur all mjölkproduktion försvunnit successivt och hur han själv avvecklade sin mjölkproduktion för mindre än en månad sedan. Nu bedrev han en mindre besättning med nötdjur och får.

Lantbrukare är ett yrke som jag lärt mig uppskatta allt mer. Det är först på senare dagar man inser vilket slit det innebär. Och mer allmänbildade människor får man leta efter. Väldigt imponerande och hedervärt. Det var dessutom otroligt fint att höra honom berätta om sina djur och sin gård med sådan kärlek att han emellanåt blev alldeles blankögd och när han berättade om då han skulle ta bort sin äldsta mjölko höll vi alla på att börja lipa. Vi bet oss i tungan, men fint var det i alla fall.