Måndagsyra

Jag tar tillbaka det där med att jag inte ville se en måndag som denna i vitögat. Faktum är att denna måndag inte har bjudit på något annat är glada överraskningar. Tänka sig hur ett ynka litet mail kan få solen att skina genom de tjockaste molnen! Min lägenhet är alldeles för liten för att man ska kunna springa ett lyckorus och grannarna skulle med all säkerhet plinga på dörren och undra hur det stod till om jag vrålar ut ett lyckoskrik. I och för sig skulle det inte göra mig något, för då skulle jag ju kunna berätta för dem varför jag går omkring med ett överdimensionerat leende och varför jag hoppar omkring yr, förvånad och löjligt glad.

Men helst av allt vill jag bara ringa M och säga "jag bjuder på finmiddag nästa gång vi ses, tre-rätters, vin och levande ljus!". Men det dumma berget som han befinner sig i står liksom i vägen och jag får snällt vänta tills han knatar ut ur berget igen och möts av vår generations mobilstrålning.

Nu ska jag gå ut och köpa mig en stor bakelse.