Om att vara ekologisk

Något som kommer med paketet då man studerar miljövetenskap är att man blir ytterst nördig vad gäller miljöfrågor. Det spårar lätt ur och går till överdrift.

Jag och Annika sitter på Ikea och äter mat. Sedan fikar vi med kaffe och kaka. Det är tradition då man är där, och vi är på Ikea åtminstone en gång i månaden. Det är standardkvoten. Vi sätter oss i de röda plastiga Klippan-sofforna och börjar smaska i oss de alltför billiga sötsakerna. Jag visar Annika att jag råkade riva mig på ovansidan av fingret när jag skulle riva ost till en paj som tillagades i lördags.

- Det hamnade en del av mig i pajen, säger jag och sträcker fram mitt rivna finger.

- Ingen vegetarisk paj då, säger Annika och mumsar vidare.

- Nä, fast å andra sidan så är det inget farligt att äta mig. Jag har ju inte varit plågad eller så. Jag har inte suttit i någon bur eller blivit tvångsmatad.

- Men med tanke på hur mycket antibiotika du äter så är du definitivt inte ekologisk ändå.

- Sant, tänkte inte på det.


Kontenta: Jag är inte ekologisk.