Nästa hållplats: det vuxna livet

Jag försöker skingra mina tankar med något helt annat än det som just nu tynger mitt hjärta.

- Men du har varit helt sjukt flitig...
Orden ploppade upp i ett msn-fönster när Anders och jag diskuterade hur det är att bli vuxen. Om sju månader plockar jag ut en magisterexamen från Handelshögskolan. Jag är tjugotvå år gammal. Om vi nu ska prata om ord, så är det ord som definitivt är skrämmande och får mig att kippa efter andan. Om sju månader förväntas jag stiga upp klockan halv sju på morgonen (måndag till fredag!) och knata iväg till ett jobb. På ett jobb ska man diskutera vuxna saker. Hur mår barnen? Vem har glömt diska ur kaffekopparna i diskhon i fikarummet? Vem är det som håller i fredagsfikat? När ska det sluta regna?

Tro mig. Jag är livrädd. Jag är inte redo för att bli så vuxen just nu.

Som det känns nu hade jag nog tänkt mig dröja kvar i mitt förslappade stundetliv ett tag till och läsa till kurser som jag ännu inte hunnit med. Hinna fylla tjugotre och kanske hinna med något lite mer spännande i mitt liv. Eller nåt.