En långväga överraskning

Jag vaknade och kisade på mobilen. Inget sms, klockan är 09.30. Vanligtvis skulle jag kanske känna mig mer eller mindre tvingad att gå upp och göra något produktivt av dagen. Idag låg jag bara kvar, slöt ögonen och somnade om. Inte för att jag var trött eller för att jag behövde sova, utan mest bara för att jag inte orkar se en måndag som denna i vitögat. Jag skämdes inte ens över mitt beslut.

Himlen är grå och fylld av regndroppar, några tappra löv klamrar sig fast på de annars kala grenarna, vinden är kylig och jag vet att jag kommer frysa så fort jag kliver upp ur sängen. Jag vaknar till igen av att posten trillar in genom postfacket. Till min stora förvåning ligger det ett litet paket bland de annars så trista räkningarna. Jag springer snabbt fram till ytterdörren, föser undan all onödig post, tar upp paketet och springer tillbaka och kurar ihop mig under mitt varma täcke igen. Paketet är stämplat i Kanada. Inuti ligger ett brev, ett födelsedagskort och en blandskiva med färgglada post-it lappar på. Handstilen är lite svår att tyda men trots att jag hoppar över några totalt oläsliga ord får jag ändå ihop innehållet till en helhet. Hon skriver om sin sommar, om hur hon har suttit på sin veranda och läst klassiska noveller och druckit lemonad, om sena kvällar och oförskämt latande. Mycket av musiken på skivan är svensk och emellanåt hör man små fraser på svenska. Hon är fullkomligt tokig i Hello Saferide och är hemligt förälskad i Jens Lekman.

Jag ska skriva ett brev tillbaka. Precis som när man var liten och hade en brevvän i grannstaden. Det tar lite längre tid till Kanada bara.