She likes it crunchy

Det bor en spindel i ett hörn på KTB. Jag och Annika upptäckte den när vi skulle plugga. Annika kastar en liten hopknycklad pappersbit på det dammiga nätet och vi konstaterar att spindeln verkar död. Efter att Annika ställt sig på en stol för att ta en närmare titt får vi den definitiva dödsdomen. Spindeln är torkad. Tragiskt att dö i sitt egna nät medan dammet lägger sig som ett pudersnötäcke allt eftersom tiden tickar på. Efter ett tag upptäcker vi ännu en spindel som har gömt sig lite inåt hörnet, fast i samma nät. Den är betydligt större och har huggtänder. Brukar det inte vara så att spindelhonorna är större än spindelhanarna? Och brukar det inte vara så att hanarna riskerar att bli uppkäkad av honorna? She must like it crunchy if that's the case.

Hur som helst så är det något oroväckande när man finner två spindlars öde betydligt mer intressant än det man ska jobba med resten av sitt liv. I början av hösten var jag grymt pepp på att börja plugga i Sverige igen, men nu har pepp förvandlats till opepp och det är med djupa suckar jag tar mig igenom text efter text, skriver lite referat och fortsätter med ytterligare en text om och om igen. Det är inte så att jag har något annat som jag hellre vill göra, jag är bara allmänt oinspirerad till just detta momentet i skolan. Det känns inte som om jag lär mig något nytt, bara tragglar med samma saker i repris. Maybe I'm supposed to like it crunchy as well. Mer pepp åt folket!

(Posta mig lite pepp!)