Mojito?

En mojito består av följande ingredienser; rom, sockerlag, lime, mynta och is. Helt klart en favorit att beställa, väl värd sina pengar. Oftast.

Några timmar på lördagsnatten spenderades till pianotoner i en atmosfär med skinnsoffor och högt i tak, där lycksökerskor med alltför stor urringning, i alltför spetsiga klackar blinkar med ena ögat mot kostymerna. Med sitt berusade sinne och med sin alkoholdimmiga andedräkt mellan jordgubbsröda läppar svänger de de lurviga. Jag står i baren, kortast och minst, klädd tämligen normalt och i lågskor, viftar med mitt kreditkort och blir med jämna mellanrum spetsad av en klack som vinglar åt sidan. Jag syns knappt, men jag gör åtminstone ett försök.
- En mojito tack! Efter tjugo minuter i kö.
Bartendern nickar och svänger ihop något som liknar en mojito, sveper mitt kort och ber mig om min underskrift.
- Myntan var slut, säger han samtidigt som han räcker över drinken tillsammans med mitt kort.

Eh? Myntan var slut. Okej. Jag smuttar försiktigt på glaset och i samma sekund vrider sig varje muskel i min kropp. Myntan är slut och glaset i min hand är absolut INGEN mojito. Jag pressar ur saften ur limeklyftorna för att mildra den bittra, beska och fruktansvärda smaken. Det lyckas inte. Jag väntar tills isen nästan helt har smält. Det hjälper inte. Efter att ha tvingat i mig hälften och mina muskler inte orkar vrida sig mer inser jag att de dyra dropparna i glaset är odrickbara och jag ställer ifrån mig det.

Men en gång är ingen gång. Jag ska försöka att slippa dålig-mojito-men.