Lördagsäventyr

Att gå på kattutställning kan vara riktigt allmänbildande. Nu har jag exempelvis lärt mig se skillnad på en Helig Burma och en Raggdoll-kisse. Men någon katt att ta hem fick jag inte fatt i och inte fick jag klia någon bakom örat heller. Det var knappt att man fick titta på dem kändes det som. Något av en besvikelse. Men vi hade det trevligt ändå. Vi gick där och kikade i burarna, läste i vår broschyr om vad nummer 285 var för ras och vilken katt som hade det längsta och krångligaste namnet. Det är faschinerande att se hur kattburarna är inredda i diverse plysch- och sidenmaterial, allt matchar förstås och utanför sitter matte och dricker cider ur ett champangeglas i plast för att fira att livsnjutaren innanför gallret där har vunnit championat (eller vad det nu heter). Stjärnan själv sträcker ut sig på en röd kudde med spets på och får möjligvis en torrfoderfisk att gnaga på. Jag och drottning Silvia ska också skaffa katter och hänga på kattutställningar när vi blir gamla.

Vi åkte vilse med bussen hem. Vi gick efter den tanken att "alla bussar och vägar bär till Göteborg". Så var inte fallet och vi hamnade någonstans ut mot Borås och tjotahejti. Busschauffören gav oss en menande blick när vi nått slutstationen: ska inte ni gå av snart?? Men vi satt bara där tysta och låtsasläste våra kattbroschyrer och diskuterade huruvida Bengal-katter har ett bra temperament eller inte tills chauffören yttrade att den bussen vi sitter på ska tillbaka till garaget nu. Eh, okej. En och en halv timme senare var vi hemma på varsitt håll.

Det här med lördagsaktiviteter borde alla införa.