Om att vara smålänning

Till tonerna av Wannadies sitter jag här en lördagsförmiddag, smålänning som jag är, och river ut rabattkuponger, när tanken slår mig som en stekpanna i huvudet;

Varför i all världen river du ut en rabattkupong på tio kronor på Burger King? När senast åt du på Burger King, Åsa? Hade du planerat att gå dit nu bara för att du får tio kronor rabatt på en meny över femtiofem kronor?
- Svar nej. Men den KAN ju vara bra att ha, eller hur? Om lusten liksom skulle falla på. Om jag skulle få ett sådant Burger King-begär.

Har jag någonsin fått ett sådant begär förut?
- Svar nej. Men man vet ju aldrig. Det sägs ju att man ska blicka frammåt istället för bakåt. Det betyder att man måste vara förutseende.

Men om vi nu släppet denna Burger King-rabatt och går vidare till nästa: femton kronor rabatt på antingen en styck valfri Bigpack Findus Minicalzone, Findus Pizzabulle Original eller Findus Pizzabulle Spicy Tomato. Värsta bra. Eller?

Har jag någonsin köpt några av dessa produkter eller liknande förut?
- Nu är vi där igen! Blicka frammåt! Man måste våga sina vyer! Det kanske är jättegott. Eller inte.

Nästa: Gå två för en på Laserdome!

Jag har aldrig varit på Laserdome förut, varför skulle jag gå nu för?
- Ett promotiontrick, och jag faller som en fura för det. Det kan väl vara nördigt roligt att testa nån gång. Och nu behöver jag ju inte gå själv heller eftersom det är två för en!

Nästa är en good one: Handla för mer än femhundra kronor på Levi's store och få hundra kronor rabatt. Den behöver jag inte ens argumentera emot, för den är så bra att den är värd att hängas upp på kylskåpet.

Värsta bra grejorna. Sa jag att jag är smålänning?