Där jag är men inte hemma

Jag sitter i en lägenhet i en ännu outforskad stad någonstans i sydsverige. Jag har aldrig varit här förut. Till vänster ser jag ut genom fönstret på ett regnigt varv och till höger en tom bokhylla. Det är tomt och tyst. Förutom när det blåser för då låter det som om det bor hundra spöken i väggarna och taket. Huh!

Det står en liten plastskål med Werthers och Dietorelle (fruit - för den som är intresserad). Jag kunde inte låta bli utan knaprade i mig en Werthers innan. Sen tänkte jag att det kanske vore trevligt att bjuda på något tillbaka. Men det betyder att jag måste gå ut. Ensam. I regnet. Affären ligger lååångt härifrån vad jag har förstått. Och helt plötsligt blev det ruskigt jobbigt. Det är inte som hemma i min stadsdel inte. Där vi har allt det fina precis runt hörnet.

Men jag ska nog dra mössan över huvudet nu och fajtas mot regndropparna och monstret som bor i vinden. Jag kommer med all säkerhet gå vilse, men ska skriva upp adressen på handen med versaler. Så att om jag blir ett förvirrat hittegods, att jag åtminstone kan lämnas tillbaka där jag hör hemma.