Magiskt men tragiskt

Hela Göteborg dansar sig tokiga till Håkan på Liseberg just i detta nu. Och här sitter jag, ensam och miserabel en fredagkväll i min lilla håla i väggen. Himla skit. Jag kan inte låta bli att vara bitter. Men idag tog det bara tre timmar på akuten, mitt favoritsätt att spendera en fredagseftermiddag. Det var ändå ganska snabbt jobbat att få undan alla halta och lytta och håva in så mycket pengar som möjligt. Ja, jag vet att man inte borde klaga. Jag vet att den svenska sjukvården är bättre än mycket annat, men som fattig student svider det i plånboken att betala över fyrahundra kronor för ett ynka litet prov och en halvminuts bedömning av en läkare och en ask med konstiga piller.

Jag tänker gräva ner mig under min filt och tycka synd om mig nu.