Vad framtiden har planerat

Jag tänker på framtiden. Det har jag gjort mycket den senaste tiden. Jag funderar och fantiserar. Och de finaste bilderna som jag skapar, ramar jag in och hänger upp på en tavelvägg inuti mitt huvud. Det är kanske inga större drömmar, men det är åtminstone något att sträva efter. Jag har en tanke om hur jag vill att mitt liv ska se ut, vad som ska hända och allt vad det innehåller. Men det är bara en fantasi. Vad verkligheten har tänkt sig för mig får man tåligt vänta och se. Jag botaniserar bland mina känslor, vänder och vrider för att kunna se dem ur alla tänkbara vinklar. Jag lyssnar till mina egna andetag, det har jag aldrig gjort förut. Jag granskar min kropp och mina ansiktsuttryck i spegeln och tänker att jag är nog en ganska finurlig liten varelse ändå. Jag längtar och trånar efter det där speciella, precis som alla andra gör. Jag tror aldrig att man slutar tråna, även om man redan har det. Det där speciella. Jag läser all graffiti längs spårvägen och tänker att det säkert finns något djupare mening med allt. Till och med med det som kan tyckas vara meningslöst klotter.

Jag undrar vad livet har planerat för mig.