Min nya sfär

Jag köpte en macka och en kaffe och slog mig ner med min dator i den lilla lugna vrå på biblioteket. Jag fullkomligt älskar atmosfären här. Det är inget speciellt med den egentligen. Det är ett helt jättevanligt bibliotek men på något vis får mina tankar utrymme att vila lite från sitt vanliga karusell-liv och mina lungor kan andas något sånär neutral luft. Jag andas in ord och meningar från de gamla böckerna i hyllorna och mina öron badar i tystnaden. Det finns en möjlighet för uppsatsen att kunna bli något mer än bara tio meningar på ett annars blankt papper här. För jag klarar det här, eller hur? Hur ensam jag än känner mig så kommer jag klara det. Jag kommer längta efter en famn att borra in mitt ansikte i då jag knatar hem från biblioteket de mörka decemberkvällarna, till någon som säger hej hej sockertopp, du är en stark person och jag beundrar dig! Men jag kommer klara mig, trots längtan och lite hjärtesorg som förföljer mig som en dimma. När jag går hem från mitt bibliotek ska jag promenera genom Haga, varje dag, känna snöflingorna som landar på min näsa, jag ska snufsa i mig grandoften och titta upp på juldekorationerna som dinglar mellan husen, kanske smiter jag förbi Phillies design och köper mig någon ny vacker julgranskula för alldeles för mycket pengar. Och så ska jag tänka: Nästa år ska bli mycket bättre!