Det fina med att köpa grejor på internet är att man får dem hemkörda till dörren. Oftast. Och det är ju ruggigt smidigt när man är student och det enda man äger är en cykel med opumpade däck. Så här har jag gått i tron om att snart så plingar tv-leverantören på dörren. Men nej, det enda som plingade till var ett sms i min mobil: "Hej, nu har din leverans anlänt till Posten. Välkommen att hämta det!". Jaha, hur i sjutton ska jag lyckas få hem det där jättepaketet på tjugo kilo? Jag ägnade hela morgonen åt att vrida mig i sängen och fundera ut en lösning.
Det tar ändå emot ganska så mycket att be om hjälp, men jag kom på lösningen att skaffa mig en vagn. En transportvagn. En kärringvagn. Alternativt skulle man kunna kalla det ölvagn. Sagt och gjort travade jag in på Claes Ohlsson och handlade mig en liten ölvagn. Hundrasjuttionio kronor tack. Och så blev helt plötsligt min preciuos tv hundasjuttionio kronor dyrare. På posten fnissade de åt mig när de bar ut paketet och såg min lilla vagn och gav mig ett ironiskt Lycka till!
Eftersom trottoaren var för smal fick jag använda mig av vägen. Mitt i vägen. Men jag anser att en vagn med ett paket lika stort som mig själv rimligtvis bör räknas som ett fordon. Och efter mycket om och men fick jag faktiskt hem paketet och uppför alla trappor. Helt själv!
Nu ska jag baka något gott och bädda ner mig under en filt och titta på tv.
06 March 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ölvagn är typ världens bästa uppfinning! Jag släpade precis hem två datorer på en sån där. Grattis till den nya tv:n! :)
Post a Comment