Åsa är gjord av glas och går sönder när ingen ser

Okej. Jag brukar inte vilja att någon ska behandla mig som glas, men så här skör är jag just nu:

När jag sitter på spårvagnen och njuter av solen som letat sig fram ser jag en gammal man som trillat med sin rullator vid Järntorget. Jag börjar lipa direkt och känner hur min "hjälpa-till-gen" armbågar sig fram genom min kropp. Det var nästan att jag ville dra i nödbromsen och springa ut och hjälpa honom på fötter igen.

Toka.