Måndagsynk

Alla är vi någons prins eller prinsessa. Jag vill i alla fall tro det. Eller nej, jag MÅSTE banne mig tro på det för annars tappar jag allt hopp. Medan alla andra är flitiga på sina jobb en måndagsförmiddag som denna sitter jag nerbäddad i sängen, känner mig sliten efter en äventyrshelg och orkar inte riktigt dra mössan över huvudet och snöskorna på fötterna för att gå ut och handla. Jag bara sitter här och fantiserar om hur just min prins plingar på dörren, med matkassar i händerna, fyllda med godsaker. Han säger åt mig att du kan väl bädda ner dig i soffan så länge och snabbt svänger han ihop en superb måltid. Just idag blir jag bortskämd av min prins. För jag behöver det. Jag behöver höra alla de där fina små orden som alla flickor vill höra emellanåt. Jag behöver få kura ihop mig i en trygg famn och känna mig liten och ynklig, men omtyckt och älskad. Ynk-Åsa. Knytt-Åsa.

Och sen imorrn är det min tur att ta hand om honom. Laga middag, korka upp en flaska vin och bara sitta hand i hand och prata långt inpå småtimmarna. Om allt och inget. Och om det blir tyst så gör det ingenting. Tystnad är bra ibland. Min prins hade låtit mig skämma bort honom precis lika mycket som han skämmer bort mig.

Tur att man kan vara påhittig och låta sin fantasi skena iväg lite emellanåt. Men nu måste jag se verkligheten i vitögat, ingen prins kommer tyvärr plinga på min dörr just idag och kylskåpet gapar tomt. Dags att gå och handla, ta tag i hemtentan och dricka te ur min muminmugg som jag köpte på båten igår.