Vilse i den kalla världen

Jag har förlorat något och det kan inte sluta snöa. Jag har tappat bort något och jag vet inte hur jag ska kunna hitta det under all denna snö. Göteborg har förvandlats till ett vinterlandskap i samma stund som mitt hjärta har frusit till is. Jag har irrat bort mig i en värld jag inte längre känner igen och spåren bakom mig finns inte. Jag är vilse och jag vet inte hur jag ska ta mig tillbaka. Det som jag har tappat bort rör sig i samma okända värld som jag. Lika vilsen och lika oförmögen att hitta hem. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde vi låta det här att ske? Säg mig, vad ska jag ta mig till? Hur många gånger ska jag behöva påminna mig om att allt ordnar sig med lite socker på? Sisådär sjutton ton socker.

Men jag är trött nu. Det är inte meningen att jag ska hitta det jag har förlorat. Det är nog meningen att låta det som sker just nu ske. Jag är bara inte van vid att ge upp såhär. Men nu har jag inte längre något val.