Första advent

Första advent.

Det lilla julpynt jag äger är på plats. The X-mas spirit är på topp! ...eller nja.

Jag vet att jag är en otrolig tant som hela tiden tjatar om väder och vind, men jag kan inte rå för det. För jag är sjukt besviken på vår svenska vintertid hittills. Första advent ska ju innebära frost och snö, immig andedräkt och halsduken virad upp över näsan medan man värmer sig med en kopp glögg på julmarknaden. Så var det inte idag. Idag gick folk omkring i ballerinasandaler och tunna kavajer.

Men då jag var liten...

Det var minsann inga nådiga vinterkvällar och nätter. Och det var MINST två meter snö. Eller nåt. Det kändes i alla fall så. Eller så var det bara ett tunt lager pudersnö som precis höll på att smälta bort, men likt förbannat skulle man kasa ner för backen med sin pulka samtidigt som man riktigt kunde höra hur stenar och grenar rispade sönder botten.

Hur som helst så var det riktig jul på den tiden. Nu för tiden verkar all julkänsla vara som bortblåst och många ser bara bittra och stressade ut. Julen har väl i och för sig alltid varit en väldigt stressad högtid. Men jag hävdar ändå att det blir vad man gör det till. Man behöver kanske inte baka sjuttioåtta sorters julkakor och lussebullar till en hel armé. Jag vill ha en mysig jul. En harmonisk jul med den ÄKTA julkänslan.

Jag trotsade mitt köpstopp idag och köpte mig en ängel från Gisela Gramham. Fin som snus! Så nu har jag officiellt påbörjat min vuxna julgransprydnadssamling...