Att äta choklad och dumförklara mänskligheten

I går tog jag mig en oförtjänt sovmorgon, slutade äta godis, tog på mig hela världens ångest för miljöförstöringen och dumförklarade mänskligheten. Men det började så här...

Jag delar min chokladpassion med miljoner och åter miljoner. Men inte trodde jag att Theobroma Cacao, som kakaoträdet så fint heter, skulle få mig att spetsa öronen så till den milda grad. Min eftermiddag startade nämligen lyxigt nog med en chokladprovning och en föreläsning kring ekologisk och rättvisemärkt chokladproduktion. Jag föll pladask och förvandlades på 45 minuter till en chokladsnobb. Aldrig att jag sätter tänderna i något annat än choklad med endast fyra ingredienser.

Men det var bara en fin start på en fortsatt dyster eftermiddag...

Jag lärde mig vidare att jordklotet snart är ett minne blott. Eller nästan i alla fall. Och att jag bör skämmas ögonen ur mig vad gäller min västerländska masskonsumtion. Jag lärde mig också att jag har otur i både kärlek och spel och började fundera kring vad det betyder.

"An inconvenient truth"
Kvällen avslutades med en godnattsaga. Al Gores muntra ord om att mänskligheten sitter på en tickande bomb. Jag är inte så insatt i den amerikanska politiken (vilket jag inser att jag egentligen borde vara) och jag tror inte att Al Gore och jag synkar våra synpunkter i allt men vi har ialla fall båda två dumförklarat mänskligheten. Det var med ett ångestladdat inre och sömnsvårigheter jag avslutade min veckostart.

Chokladkakor växer inte på träd