Ett rött paket med vita snören

Jag har pausat klart nu och är åter tillbaks i bloggandets vardag.

Jag satt på spårvagnen igår, lite sådär halvledsen, när en kvinna (jag överväger att kalla henne tant, men väljer ändå att ge henne vis värdighet genom att bli kallad kvinna istället) med stora shoppingkassar tryckte ner sig på sätet bredvid med en stor suck. En av kassarna välter och det trillar ut ett litet inslaget paket med snören och allt i mitt knä. Jag ler mot kvinnan bredvid, plockar upp paketet för att ge tillbaka det och säger:

- Nämen, inte skulle du behövt köpa något till mig!

Kvinnan, som inte sett att kassen hade vält och att paketet av misstag trillat ner i mitt knä, tror med all säkerhet att jag har försökt sno paketet och ser förskräckt ut. Det råder en tystnad i några olidligt långa sekunder (bör påpekas att jag fortfarande håller i paketet och ler fånigt mot henne). Kvinnans ögon svartnar och jag ser hur det börjar rycka i mungipan och jag inser snabbt att hon kommer spottande fräsa något oförskämt mot mig. Och mycket riktigt:

- Det är inte till dig fattar du väl! Man kan helt enkelt inte lita på NÅN här i världen!!

Hon rycker snabbt paketet ur handen på mig och byter med stor möda plats, precis som att hon trodde jag skulle sno varenda kasse hon hade kring benen. Man kan ju alltid hoppas att hon bara hade en dålig dag och att hon inte alltid är sådär nonchalant och tror det allra sämsta om folk.

Jag tyckte jag var rolig i alla fall.