Mötet om och med framtiden

Är det idag mitt vuxna liv tar sin början? Jag ska nämligen på möte. Ett väldigt vuxet sådant på kommunen. Där ska min eventuella framtid diskuteras och granskas in i minsta detalj. Där ska jag sitta som på nålar på ena sidan av skrivbordet medan tre riktigt vuxna sitter på andra sidan och tittar på mig stint. Nejdå, så illa ska det väl ändå inte vara? Jag har ju varit på tusentals möten av olika slag hela livet.

Jag har ju skakat hand med Anneli Rydé och träffat massa kända hockeyspelare. Jag har blivit mött vid entrén till en Mando Diao konsert av självaste stjärnorna och kommit in alldeles gratis. Jag har minglat med Sugarplum Fairy-pojkarna (men jag är alldeles säker på att de inte kommer ihåg det själva). Jag har kramat Robinson-Emma och självaste snygg-Mille och ställt frågor till Lucas Modysson. Jag har varit på dejter, arbetsintervjuer och hos tandläkaren. Jag är stammis på alla sjukhus på det småländska höglandet samt i Göteborg med omnejd, jag är så gott som bundis med med alla läkare och sjuksköterskor. Jag har snuddat vid John Clease och delat ut vattenflaskor till alla viktiga personer inom svenskt näringsliv. Jag har blivit intervjuad av P4 när vi var på studiebesök på Landvetter när jag var tolv år. Jag har varit linslus i lokalblaskan och andats samma luft som Napoleon. Mer kommer jag inte på denna tidiga morgonstund.

Om en timme sitter jag vid ett konferensbord på kommunen, propert klädd med sömniga ögon och kväver panikslaget gäsparna. Jag kommer nicka när jag inte alls förstår och slänga mig med smarta begrepp för att imponera. Äsch, det går fin fint. Det är ju bara ett ynka litet år av mitt liv det hela handlar om. Förresten så är mina tankar på annat håll ändå, i en helt annan stad, i en annan del av landet.