Vikten av en plan B

Jag minns när jag skrev det här inlägget. Det var för prick ett år sedan och jag satt i min soffa och drömde efter en tok att överösa med kärlek. Idag, ett år senare ligger jag i sängen och knåpar ihop lite (för att vara ärlig och säga sanningen) tämligen meningslös text. Men jag slår ett slag för meningslösheten. Orden må verka små och obetydelsefulla men hur klyschigt det än låter så skriver jag här mest för min egen skull. Sedan att det finns dem som faktiskt läser dem hör ju till eftersom jag publicerar något i den stora vida världen och som i princip inte går att radera. Och den där token tror jag att jag lyckats fånga in, något förvildad.

Det är ju nytt år nu. Och jag har intalat mig själv att 2008 är ett år av möjligheter. Min tidigare så utstakade framtid har kastats omkull och lider mot sitt slut. Om fem månader står jag med en papperslapp i handen och ska vinka adjö till Handelshögskolan och CSN:s kravbrev kommer flocka sig på dörrmattan. Fem månader, sedan förväntas jag bli vuxen på riktigt. Jag tvekar, trevar med handen i det behagliga dunkel de senaste åren har inneburit och kan urskilja alla välbekanta snirkliga små detaljer. Jag undrar hur jag egentligen ska klara av det där med vuxenlivet och lära mig känna igen nya snirkliga detaljer i en helt ny värld. För ett vuxenliv innebär så mycket osäkerheter. Osäkerheter som jag vet att jag inte är ensam om att bära med mig och låta mola i maggropen. Men jag har i alla fall en plan B om nu plan A skulle falera och rinna ut i sanden.