Önskelista 2008 sista och avlutande delen

Okej, jag kom precis på en sista grej som jag önskar mig i julklapp.

Ett fruktfat/frukskål
Jag har bara mindre skålar som fylls upp på ett kick om man lägger en mango, en avokado och en apelsin där. Jag har oftast mycket frukt hemma, men ingenstans att lägga dem...

Så, nu tror jag att det var allt.

Att vara en vithaj

I somras köpte vi ett nytt sällskapsspel. Det heter Blokus och går i princip ut på att lägga logiska mönster och bli av med så många brickor som möjligt. Det låter ju tämligen enkelt, eller hur? Jag brukar tycka att sällskapsspel är barnsligt roliga men just det här spelet får mig att ta fram mina djuriska sidor. Bokstavligen, enligt O. För ibland är det sjuuuukt irriterande att ha en übersmart sambo som ser alla logiska mönster snabbare än jag hinner fatta att det är min tur. Det hela slutade med att jag blev sur och stuvade undan spelet längs ner i bokhyllan. Sedan dess har spelet inte upplevt något dagsljus. Idag kom spelet på tal och följande dialog utspelade sig:

- Du vill ju inte spela med mig längre, säger O.

- Vem är det som inte vill spela med vem?

- Det kan ju ha något med att göra att någon är en dålig förlorare. Det är ungefär som att bada med vithajar, man blir uppäten. Du är min lilla vithaj.

Önskelista 2008 del 2

1-1½ meter tyg från Pottery av Stig Lindberg

Det där tyget som jag önskade mig nedan är ju ganska juligt av sig. Det här tyget funkar året om, men kostar desto mer. Spiras tyger kostar ca 250 kr/metern medan Pottery av Stig Lindberg kostar 630 kr/metern. Ganska så saftigt med andra ord. Jag kan tänka mig att skjuta till lite pengar om nu någon skulle vilja köpa det i julklapp åt mig, så att det inte behöver bli så hiskeligt dyr present.

En prenumeration på Allt i Hemmet

Jag köper ju alla lösnummer, vilket egentligen är urbota dumt eftersom man knappast tjänar på det hela. Därför önskar jag mig nu en prenumeration.

Att skylla ödet på konjunkturen

Frustration. Det är ett väldigt bra ord. F-r-u-s-t-r-a-t-i-o-n. För det är faktiskt lite, ytte-pyttejobbigt att inte veta om man har jobb, var man har jobb, var man ska bo, var man ska finnas till och leva sin vardag någonstans. Var var var? Hur hur hur? Därför är frustration ett bra ord. Och det tär enormt på mitt lilla psyke. Men okej, eftersom ingen kan ge mig något vettigt svar så får jag väl helt enkelt lösa det själv. Den första, och viktigaste, punkten är avprickad: semester. Tio semester dagar tagna, en månads ledigt och en resa till varmare breddgrader hägrar vid nyår. Självbelåtet lutar jag mig tillbaka i min kontorsstol och tänker att resten löser sig och hej och hå så duktig jag är som ringt sjuttioarton olika företag och det är inte mig det är fel på, allt är konjunkturens fel.

Att baka bröd

Om man gillar att baka bröd och det gör väl ändå de flesta, så kan man ta sig ett kik på bloggen Pain de Martin. Man behöver inte köpa sig en brödbakarbok efter man varit på besök där. När jag blir frisk, typ till helgen, ska jag baka mig något gott bröd!

Jag ger er: Önskelista 2008 (del 1?)

För att skingra tankarna från allt som gör ont i kroppen har jag knåpat ihop en julklappsönskelista, eller åtminstone en del av den:

Glasunderlägg 55, Vardag, Rut eller Kaos från Formverket (Säljs i pack om 4 och kostar cirka 130 kronor)
Återförsäljare finns bland annat i Huskvarna, Färgtema Interiör och i Lysekil, Butik Mormor. Eftersom min familj tenderar att bo lite utspritt i "obygden" så är det dessa två affärer som ligger närmast dem. Enklast vore ju såklart att knata ner till Designtorget (tyvärr säljs de inte över designtorgets webbshop) och köpa dem själv, men hm...nu var det ju en önskelista som jag skulle skriva och det här är något som jag skulle vilja ha. Jag har redan köpt ett pack med 4 stycken Vardag som jag använder flitigt på vardagarna (*borrobompbompdish!*) men jag skulle gärna vilja ha fyra till och det behöver som sagt inte vara samma mönster på. Ombyte förnöjer!

Ane Bruns senaste album, Changing of the Seasons
Jag har visserligen skivan i mp3-format, men eftersom jag har hennes tidigare skivor i gripbart format så skulle jag vilja ha även denna. Jag är alldeles för lat och snål för att köpa den själv så därför skulle jag bli väldigt glad om jag fick denna. Enklast och billigast är nog att köpa den på nätet skulle jag tro.

Tyget Staden på metervara från Spira inredning
Jag skulle vilja ha ett tyg att sätta upp på väggen. Spira Inredning har mycket fina mönster och vackra ting. Men nu återkommer vi till problemet med återförsäljare igen... Spira säljs bland annat i Fingerfrö i Tenhult och Vera i Uddevalla men finns självklart i x antal affärer här i Göteborg.

Skärbrädan Sill eller Perssons kryddskåp från Designtorget.se
Jag gillar ju grafiska mönster och andra 60-talsinspirerade mönster. Här är två skärbrädor som skulle falla mig perfekt i smaken. Dock kan jag tänka mig att byta ut skärbrädan mot en "tebricka" i liknande stil.

Teburk
Fina burkar och sånt tycker jag väldigt mycket om. Och vad som är en fin teburk är svårt att definiera, för det finns så väldigt många olika fina. 60-tals mönster går som sagt hem, liksom Greengates mönster. Det fina är att jag har en syster av varje som representerar varsin stil!

Fortsättning följer (Önskelista 2008 del 2?) när jag kommit på fler önskningar!

Att vara tacksam för det lilla

Jag kan konstatera följade:

1. Det går knappt att tänka med så mycket snor som just nu sitter i hjärnans alla hål och skymslen. Japp, här är man inte finkänslig inte. Let's face it, man är ganska äcklig när man är förkyld.
2. Hastigheten på mina nysningar är närmare 350 km/h och varje gång förvrids mina (obefintliga) magmuskler till små russin.
3. Helosansalva är det enda som hjälper min söndersnytna nos och därför ser det ut som om jag har doppat halva ansiktet i yoghurt.
4. Den som uppfann näspray borde ha lika mycket credit som den/de som uppfann post-it-lappen. Om jag inte minns fel tror jag det var ett företag som hade lite överblivet urdåligt lim och smetade på det på en papperslapp, och tadaaa! post-it-lappen var född. Hur näsprayet uppfanns är däremot ett mysterium för mig.
5. Det är sol och vindstilla ute och jag gråter blod för att vara tvungen att sitta blixt stilla under ett berg av filtar inomhus.
6. De 50 metrarna till affären känns som 5 kilometer vilket i sin tur just nu är lika långt som ett maraton. Den där blåbärssoppan som jag suktar efter kan jag ju bara se i stjärnorna efter.

För att summera ovanstående kan väl sägas att jag är glad över att jag inte tog tåget 2 timmar till jobbet i morse.

Att vara utstött

Jag känner mig lite smått eländig. Vinterförkylningen har slagit till. Det positiva med det är att jag förmodligen har den avklarad tills jul och slipper känna mig såhär eländig på julafton. Det negativa med det är att det suger, whenever man är sjuk. Vilket betyder att jag är lika eländig nu som jag skulle känna mig på julafton om jag var sjuk då. Det spelar således ingen roll när man är sjuk. Jag snörvlar, hostar och nyser om vartannat och det har liksom bildats en liten folktom cirkel runt omkring mig. Det är helt okej, jag hade inte heller velat sitta bredvid mig om jag var dem.

Vad vore väl en bal på slottet

Man kan ju inte låta bli att bli lite imponerad och smått avundsjuk när ett par i bekantskapskretsen släppte den högst svårtoppade (och otippade) nyheten att de ska gå på Nobelfesten. Den alldels riktiga Nobelfesten med specialdesignat porslin, sjutton miljoner olika bestick, balklänningar och diamanter. Det mest fantastiska är nog ändå att de lyckats hålla det hemligt i hela två månader. För det är ändå ruggigt häftigt. Vem vill inte mingla med kungen och äta snittar? Så nu kommer de för evigt vara coolast i gänget. Nästan...

Den 10 decemer ska jag och O, vi vanliga dödliga, bänka oss i soffan, smutta på (fusk)bubbel ur IKEA-glas och äta godsaker från loppisfyndat porslin och vänta på att få oss en alldeles egen "vink" från Nobelfesten.

Att sätta pris på kärleken

Jag råkade sätta ett pris på min kärlek till O igår; den är värd 69 öre. Det hela föreföll sig enligt följande: Jag och O ligger i sängen, kämpar mot tyngderna i ögonlocken och dimman som sakta sänker sig över oss och konstaterar att förr kunde vi ligga vakna hela nätterna och bara prata om allt och inget men att vi så sällan gör det nu...

- Vi är ganska usla på att prata i telefon..., säger jag och gäspar.
- Tycker du? Hur menar du då?
- Ja, men vi säger ju liksom inte så mycket..., jag gäspar ytterligare en gång.
- Nej, men det gör inget, jag gillar att prata med dig i telefon ändå.
- Jo, men alltså...vi säger ju egentligen bara samma saker...
- Mm...
- Jag menar bara att vi inte får så mycket 'valuta för pengarna'.
- Vadå? Vi betalar ju bara en uppkopplingsavgift på 69 öre.
- Eh, ja just ja...men PUSS. Sov så gott älskling!

Rock-tanta!

Det har hänt något under hösten. Ni vet min granne, tanten ovan, hon som lyssnar på ekot och Laleh. Hon lyssnar på något nytt nu, på högsta volym förstå. Men det låter som om det faktiskt är ganska så bra musik. Är det hennes barnbarn som varit i farten och influerat tro? Jag hade tänkt stoppa några cd-skivor i hennes brevinkast, men det blev aldrig av...så jag har då inget med den nya musiken att göra. Jag är imponerad, rock-tanta! Risken finns väl att det bara är just EN ny skiva och att jag får höra den på högsta volym genom taket tills öronen trillar av på mig (igen). Jaja, man får vara glad så länge det varar. Och snart börjas det väl med Oh helga natt istället kan man ju hoppas!

Ett nytt fenomen

Känns lyxigt att komma hem redan på torsdagskvällen. Fenomenet kallas "jobba hemifrån" och är en vardagslyx som snälla chefer beviljar. Så nu har jag gått upp med tuppen, slängt in två maskiner tvätt och bänkat mig framför datorn med en macka i högsta hugg. Utanför är det soluppgång och molnen är rosa. Det är några minusgrader och till min lycka har de satt upp julgranen utanför mitt köksfönster. Myyyys. Man kanske ska starta eget och jobba hemifrån vaaaaje dag?

Ett meningslöst inlägg, håll till godo

Klockan är inte ens fyra och det är redan mörkt ute. Jag kan inte annat än ge ifrån mig en ljudlig suck. Halva dagen har jag suttit på ett möte och sen hann jag precis ut en halvtimme innan det blidde mörkt. Tänk 'jul' Åsa, tänk 'juuuuul' så blir du glad. Juuuuuuuul'. Snart ska jag inta ett säte i lyxbussen och vaggas hemmåt, samtidigt som jag stickar på mina handledsvärmare (inte för att jag inte har några sedan tidigare, men det är sjukt underskattat att sticka!).

För det är så det är

Vissa saker skapas
Det bara gör det.
Oförklarligt.
Vissa saker bara finns.
Det är bara så det är.
Oförklarligt.


Hur som helst, saker och ting skapas och finns av någon anledning.

För det är så det är.
Helt och alldeles oförklarligt.

Att följa principer irriterande väl

Det bjöds på smaskig kaka till eftermiddagsfikat på jobbet, har jag förstått.
Jag tog snällt ett äpple och täppte till öronen när alla andra mm:ade och oh:ade sig över denna fantastiska kaka.

Äpplet var saftigt och grönt, just the way I like it.

Så det så.

Att följa principer

Det är kallt.
Det är regnigt.

Jag ligger nerbäddad under duntäcket och försöker väcka liv i mina blåfrusna tår, stela fingrar och undvika att hacka tänder så att de inte trillar av. Det hade ju varit riktigt smaskens med lite lyxig choklad nu att trösta sig med i det riktigt riktigt ruggiga vädret.
Men nej.
När jag förra veckan beslutade mig för att sluta äta socker glömde jag räkna in hur ledsen man kan bli av det här höstrusket.

Damn you väder.
Damn you socker.

Startskottet för julpiffandet har gått

IKEA är näst intill lika bra på att sluka pengar och bränna hål i plånboken som Filippa K. Och dagens shopping fick ändå startskottet för julpiffandet att ljuda öronbedövande högt! Ja, det är bara att gilla läget, jag kan liksom inte hålla fingrarna i styr mycket mer. Och får man börja julpynta i Bollnäs så får man faktiskt göra det i Göteborg också...

Alltså, julpiff, taccopaj och film resten av kvällen it is!

Det är VÄLDIGT lätt att spendera pengar

Vi kom aldrig längre än till Filippa K:s utförsäljning, tio minuter från lägenheten. För när vi kom ut därifrån hade jag köpt mig en kavaj och en klänning och O hade köpt sig inte mindre än tre jackor. Allt för 2350 kronor. Värsta fyndet. Vi är störtnöjda!

Det är lätt att spendera pengar

Idag ska jag lördagsshoppa. Jag tycker jag förtjänar det. Jag tycker visserligen att jag alltid förtjänar att lördagsshoppa men denna vecka så förtjänar jag det verkligen, på riktigt. Sedan i måndags har jag ändå klarat mig igenom tre anställningsintervjuer, två tvättider, en heldagskonferens och sju störtregn som har resulterat i blöta små fötter och fuktiga kläder. Sju gånger som sagt. Alltså; jag förtjänar att få gå och lördagsshoppa. Och Filippa K har utförsäljning nere på Draken. Och jag har lyckats släpa med mig O till IKEA. Och han gick med på att först gå till Filippa K-utförsäljningen. Inte illa pinkat, hörrni!

När man oroar sig alldeles i onödan

I morse genomfördes mitt fruktade tandläkarbesök. Jag gick och svor för mig själv hela vägen dit; dels på regnet och mina läckande skor och dels på det som komma skulle. Frågan "var det längesedan du var hos tandläkaren sist?" är en befogad sådan och jag skämdes när jag svarade att ja, det var längesedan, pinsamt längesedan, men att jag nu tagit tjuren vid hornen trots att jag inte alls tycker om att gå till tandläkaren och att jag uppfyllde min kvot som liten tandställningsunge. Efter mycket förklarande (av tandläkaren) och ifrågasättande (av mig)angående röntgenbilderna konstaterades att jag inte hade några hål. Tjoho! Inga hål, men väl lite tandstenspill, polerande, flourerande och piffelipuffande och....skit, hur mycket pengar kommer detta gå på nu då? Inte mer än 1300, det är allt jag har på kontot. Men jag kom undan under 500-lappen. Tjoho! Och han jämnade till och med till mina naggade framtänder, en svit jag antagligen ådrog mig som lite gris då jag knaprade hårda godisar. Så jag måste säga; jag är helnöjd och att det förmodligen var alldeles i onödan att ha våndats i nära på en månads tid.

Nu kan jag alltså kryssa av gå till tandläkaren på min lista. Nästa punkt på listan; kolla synen! Snart har jag gått igenom hela kroppen och lagat det som varit trasigt.

Om juleljus och vintermys

Jag är mycket för det där med att tända stearinljus i vintermörkret, men nu när O har skaffat nytt internet så blinkar modemet så pass mycket och bildar en artificiell "ljuslåga" att man inte behöver tända riktiga ljus för att få the feeling.

Ett juldjur i bur

Tusen saker man borde, men jag varken vill eller orkar:

- putsa fönster (bör kanske göra det medan det inte finns risk för isbildning på fingrarna)
- välja ut och skicka foton på framkallning
- klistra in de senaste tio åren i fotoalbum
- plantera om blommorna (jorden är inköpt och väntar så snällt i ful och gigantisk påse i köket)
- dammsuga bort alla dammtussar under soffan och sängen
- damma bort två centimeters lager damm från översta hyllan i bokhyllan (dit jag ändå inte ser och det man inte ser har man inte ont av)
- frosta av frysen (till skillnad mot att putsa fönstren borde man kanske vänta så att man kan lägga ut alla frysvarorna på balkongen)
- putsa skor (jag gillar skor - är mindre bra på att sköta dem)

och säkerligen en hel drös med andra grejor som borde göras men som jag nu har förträngt.

Det enda jag vill är att börja julpynta! Och när O vid matbordet sa men gör det då... så var det julmoralen som satte in. Men sista helgen i november, då fååår man faktiskt pynta. Eller?

Jag är ett juldjur i bur.

May the force be with you

Gråa söndag. Men det gör ingenting. Jag och O sitter nerbäddade under ett täcke i soffan, äter teaterkonfekt och pepparkaksfudge från Mariannelunds karamellkokeri och tittar på första Star Wars-filmen. Det må vara en grå söndag väderleksmässigt, men flertalet små företeelser glimtar till i färg.

1. JUL. Jag vet att jag tjatar (and so will be it, de närmsta två månader), men jul och tillhörande ting ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Igår var mor, syster och jag på årets första julmarknad i Huseby. Med dimman kring fötterna knatade vi omkring och andades glöggångor och köpte hål i plånboken.

2. Det är tradition att inhandla godis från Mariannelunds karamellkokeri och det försvinner ner i magen med ett naffs. Teaterkonfekten tog precis slut.

3. Star Wars episod 4. Jag var kär i Luke Skywalker när jag var liten. Såååå snygg och såååå modig. Jag har kanske ändrat uppfattning något, men filmerna är förvånadsvärt bra.

Hur får man allt att bli sådär bra?

...sådär bra och bekymmersfritt?

Fast det kanske bara är något som går i fantasin, inte i verkligheten.

Jobb. Vuxenliv. Det jag inte riktigt hajar är hur man ska lyckas parera jobbet med nära och kära. Som det är nu somnar jag vid nio om kvällarna och orkar knappt utanför dörren om helgerna.

Hur gör man?

Pyssel och knåp

När jag kom hem från konferensen väntade ett paket från min mellansyrra i brevlådan. Där i låg ett par jättefina stickade handledsvärmare i gammeldags rosa som hon knåpat ihop alldeles själv! Min storastorasyrra är också pysslig och har på hennes blogg visat blommor som hon virkat. Jag vill också vara så pysslig och knåpig och göra fina grejor! Om jag ber snällt så visar de säkert hur man gör.

Jag, jul och jöteborgsvarvet

Okej, sim-kortet har kommit på bättre tankar och bestämt sig för att fungera. Men om det nu fortsatt att kärva så var det ju tur att jag hade köpt ett nytt julmagasin (denna gång Amelias julnummer) som kunde få mig på bättre humör... det har jag dock inte vågat berätta för O, då skattar han bara åt mig och kallar mig för julhysterisk.

Jag läste nyss på GP att 45 910 personer + jag har anmält sig till Göteborgsvarvet. Jag undrar hur många som är lika usla (förlåt, negativt ord...vad sägs om "nybörjare" istället?) som moi?

En rökpuff betyder "hur mår du?", två puffar betyder "tåget är försenat..."

I fredags gjorde jag något som jag borde gjort för längesedan; jag skaffade mig ett mobilabonnemang. Min första mobiltelefon (med kontaktkort), en Nokia 5110, införskaffade jag mig när jag var femton och trodde jag var cool. Främsta anledningen till införskaffandet var att kunna spenderade rasterna med att spela snake. Sedan dess har jag förbrukat både tre och fyra mobiltelefoner men sim-kortet har varit detsamma. Men kontantkortet har nu gått i graven. Dels för att det inte är så speciellt förmånligt och dels för att man plötsligt står där strandad utan tillgång till varken kiosk eller internet och kunna "köpa nya pengar".

Vanligtvis brukar jag ta långa omvägar eller målmedvetet fästa blicken rakt fram för att undvika mobiltelefoniförsäljarnas fälla men i fredags gick jag raka vägen till Tele2:s reklamprydda lilla hörna på centralstationen. Försäljaren var uppenbarligen väldigt tacksam för att slippa ge sig i kast med att smöra för stressade resenärer och nämnde i förbifarten att jag var hans lättaste kund idag. Jag svarade mest det är fredag och dagen före helgdag, jag bjuder på den. På mindre än två minuter hade jag skaffat mig ett årsabonnemang hos Tele2. Han försäkrade mig om att när ditt gamla sim-kort slutar fungera så stoppar du bara in det nya och mer behövs inte. Lätt som en plätt! Det blir inte enklare än så. Det där med att lova enkla lösningar på något som jag egentligen inte förstår mig på är ett knep som jag är hemskt svag för, jag tackade och gick därifrån.

Nu har mitt gamla sim-kort slutat fungera och jag har stoppat in det nya. Det som har hänt är att varken mitt gamla eller nya sim-kort nu fungera. Jag borde anat ugglor i mossen - det är klart det inte ska fungera, tekniska prylar faller samman till en liten hög bara jag rör vid dem.

Så om ni vill mig något kan ni ju skicka röksignaler eller joddla istället. Mobiltelefoni är sjukt överskattat ändå.

På konferens

Jag har varit på en konferens om vindkraft i två dagar. Att vara på konferens är ett ohyggligt stort socialt experiment, åtminstone för mig. Man ska nicka, le, kunna prata om väder och berätta anekdoter för totala främlingar utan att göra bort sig. Det är självklart väldigt intressant och sjukt lärorikt, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det är ganska nördigt att prata vindkraft i 32 timmar. Dessutom är jag den som är den och är väldigt lättimpad. Jag kan inte låta bli att tycka det är lite festligt när teveskärmen i rummet med den übermjuka sängen hälsar mig välkommen med för- och efternamn och wishes me a pleasant stay. Jag trillade hemmåt, ömsom översocialt speedad och ömsom utmattad och en aning förvirrad.

Är det så här det är att vara på konferens?