Tillbaka till framtiden

Jag har klamrat mig fast vid studentlivet för att göra övergången från ung och dum till vuxen och kompetent lite mer smooth. För det första har jag ännu inte tagit ut min examen som jag kvalade in till för åtta månader sedan. Det har sina fördelar förstås. Dels har jag kvar mitt konto på skolan och har därmed tillgång till hela det digitala biblioteket och kan låna böcker hej vilt utan att det är något konstigt med det. Detta utnyttjar jag maximalt eftersom jag behöver en massa litteratur till rapportskrivandet för staten. De dagar jag jobbar hemifrån knatar jag snällt ner till skolan och sätter mig i en av bibliotekets rangliga stolar (som man tror ska falla ihop till en liten hög när som helst). Följande tankar far genom huvudet:

Ahhhh, home sweet home. Det är så sjuuuukt behaglig stämning här inne. Mm mm mm. Helt knäpptyst och man kan riktigt känna pluggångesten dallra i luften. Och här sitter jag och får betalt för varenda lite ytte pytt sekund som tickar på utan att jag behöver skriva en tenta i affärsrätt eller plugga makroekonomi. Sweeeet!

O kallar detta bibliotek för dödens bibliotek när alla sitter som zoombies, överdrivet koncentrerade i metertjocka böcker. Jag kallar det mest för självdisciplin och jag känner mig otäckt hemma här.