En minimake over

Jag fick ett ohämmat "make over"-ryck igår eftermiddag påväg hem från jobbet. Så jag köpte mig ett par glasögon. Jag köpte dem ju inte för skoj skull utan för att åldern gör sig påmind och min syn tynar bort i sköldpaddstakt. Jag har alltid haft perfekt syn hela livet men det tjänar inte något till att påpeka det anymore eftersom så nu inte är fallet. Men glasögon är bra. Man ser så sjukt sofistikerad ut, vilken är en del i operation skaffa-ett-jobb. Och samtidigt så ser man skyltarna när man kör bil. Two in one, mycket praktiskt.

Och så gick jag in på en skoaffär. Skor glimmar i mina ögon såsom shiny things glimmar för kråkor - och i vetskapen av min svaghet så håller jag mig för det mesta ifrån skoaffärer. Men så resonerade jag såhär: i mina svarta stövlar som jag haft hela vintern har jag nu i dagarna fått så ont i min ena häl, och eftersom jag kastade mina (enormt jättetrasiga) tygskor i Thailand så har jag inte några substitut (av den modellen) till våren och eftersom min häl ändå gör ont just nu kan jag lika väl knata in i affären och välja ut ett par guldklimpar att pryda mina fötter med. Så det gjorde jag. Men, it has to be karma...för när jag i morse tog på mig mina guldklimpar förråder de mig med att skapa en blåsa på vardera häl. Nya skor var således inte lösningen på min ömma häl och några andra par skor har jag inte här i Jönköping. Jag får välja pest eller kolera. Och eftersom de nya skorna är sjukt snygga så väljer jag skoskav framför hälont.

Sen köpte jag mig ett par nya svarta brallor och klippte mig också. Men det är en annan historia. Vem kunde tro att en enda lång gata kunde åstadkomma sådana kommersiella bedrifter?