På morgonen sover de allra flesta på tåg. Några knapprar på sina laptops, andra spiller kaffe och vissa läser bok. Men de allra flesta sover alltså. Så också jag. Men så vaknar jag till av en dunk och att tåget saktar in en aning. Inget konstigt med det egentligen. Efter en liten stund plingar det till i högtalaren och en kvinnoröst börjar tala
- Ja, ni kanske undrar vad det var som small till innan... Vi körde på en älg... Så det är ingen fara alls. Det var alltså en älg som vi körde på och det är INGEN fara.
Jag är sjukt blödig vad gäller skadade djur så jag blir lite illa till mods. Tänk om älgen bara blev påkörd lite grann? Typ på bakbenen så att den inte dog? Tänk om den ligger där då i diket och lider? Och ringer SJ till nån och meddelar att de kört på älgstackarn eller låter de det bara va? Och hade jag kört på en älg så hade det visst varit nån fara. Eller varför ens berätta att dunsen kom från en döende älg för? Och hur ofta kör ett tåg på en älg egentligen?
Resterande 40 minuter satt jag och tänkte som sådant. När jag sedan går av tåget hinner jag fram till nosen av loket innan det hinner åka vidare. Och liksom flertalet andra tittar jag om det syns några spår efter älgen. Det gör det. Varför i hela friden skulle jag titta för? WHY? Låt mig säga så här; det finns inga tvivel whatsoever att älgstackarn skulle ha blivit påkörd och faktiskt överlevt. Det syntes klart och tydligt.
Stackars älgen.
24 February 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Jag skulle tänkt precis som du, stackars älgen. Den kanske precis hade fått sin första älgkompis, eller gick och funderade på vilken växt den skulle äta härnäst. Snyft.
Post a Comment