Clementiner och ISO-standarder

I min hjärna finns inte plats för något höstdepp eller andra normala ting. Ingen julstämning har infunnit sig och inga pengar finns att spendera...

Nej, det är bara att konstatera:

1. Min talförmåga, rörelseförmåga och andra kroppsliga saker styrs av en standard. Jag har blivit standardiserad.

2. Jul. -Vadå jul?! Jul innebär snö och slädar, bjällror och pappersprassel, julsnask och tomtar. Men jag vet inte. Här är det åtminstone ingen jul som knackar på dörren för att den fryser och vill komma in. Istället är det global uppvärmning och snart får varenda kotte snurra glitter kring en kaktus och döpa om julgranskulorna till "julkaktuskulor" (och inte bara hemma hos Anders och Patrik).

3. Jag har aldrig trott att jag varit i behov av en budget. Men attans så fel jag kan ha. Jag får väl börja norpa plånböcker från gamla tanter eller nåt för att ha råd med julklappar till de mina.

Men riktigt så illa som det låter är det inte....

För man kan även konstatera att:

1. Imorrn är tentajäveln över och jag behöver inte längre styras av en checklista, inte drömma om revisioner och handla enligt en standard.

2. På söndag är det första advent. Och den globala uppvärmningen kan lika väl ge upp, för jag tänker då bada i julpynt och käka knäck tills jag mår illa.

3. Vad är det för fel på hemmagjorda julklappar? Det är väl ändå ganska charmigt med en snestickad (men hemmagjord!) vante, eller en tändsticksask som man klätt med tyg? Pyssel, gott folk, är ett underskattat fenomen! Mer pyssel åt folket! (Fler exempel på pyssel: stöpa ljus, baka marsipangrisar, koka marmelad, perforera en apelsin med nejlikor, skriva julrim, pepparkakshustävling, göra en blandskiva som julklapp, baka lussekatter, läsa julsagor, göra julkort, byta gardiner (om du vill förlänga processen kan du alltid sy ett par gardiner först) osv osv)


För övrigt hamstrar jag clementiner som en toka. Men det är ialla fall något nyttigt.