att inte hänga ökenpuben i julgranen

Denna fredag (som egentligen är igår) går i väntans tecken. Hela veckan går i väntans tecken. Men jag är trött på att vänta och att stå i kö. Snart kommer jag armbåga mig frammåt här i livet för att inte gå miste om alla gobitarna som erbjuds av diverse slag. Eller nej, jag är alldeles för blyg för det. Alldeles för liten och späd.

Det var ett litet charmtroll som fick min dag att vända. En liten sak med förmåga att smälta varje människas hjärta. Världens coolaste bebis (näst efter Älskepuffen såklart). Och nu ikväll var Fröken C, Fröken E och Fröken H ute på en runda. Efter några glas och varma mackor hemma hos moi var det dags att se vad vår smoggstad hade att erbjuda oss. Men utbuden var lika dåliga som vår tidsuppfattning så det blev att vi hängde in oss själva i garderoben på en ökenpub. Det faktum att det var en ökenpub gjorde mig egentligen inget, vi var ändå bara ute för att skaka igång blodcirkulationen i bakdelen och dricka onyttiga drinkar, men varken musiken eller drinkarna var något att hänga i julgranen och det hela slutade med ett "gör något åt musiken snälla nån, och jag ger fan i hur du knyter din slips" och ökenpuben lämnades åt sitt öde.

På spårvagnen var jag inte ett dugg trött och jag tog dumdristigt nog en rask promenad genom parken, men backarna var ansträngande, även för en berusad lunga och kylan gjorde sig påminnd trots nio-gradig värme (sjukt! växhuseffekten?). Nu håller jag dock på att bli medvetslös och ska trilla ihop till en hög i sängen -kaboff-.