Vi på Saltholmen

Jag och Fanny laddade med picknickkorg och tog spårvagnen ut till Saltholmen, tillsammans med resten av Göteborgs befolkning samt en hel del turister, för att njuta av den lilla sommartid som bjuder på lite sommarväder. Vi lyckades i alla fall hitta en liten klippa vi bodde in oss på och så satt vi där och kisade mot solen med solrynkor i ögonvrån och pratade strunt om livets högst prioriterade och oprioriterade ämnen.

Vi berömde vädret si sådär sjuttiofemtusenelvahundratvå gånger och kritiserade fartsyndarna på motorbåtarna som var nära att köra på badare som guppade i svallvågorna. Vi åt mackor, drack vatten, åt chokladbollar och waffeln från Holland. Vi luktade solkräm och tjuvlyssnade och smygtittade på andra människor på klippor runt omkring. Speciellt på en tjej och en kille som vi fann underhållande.

De kan inte varit tillsammas så länge det där paret som låg nedanför oss på en klippa alldeles vid vattnet. Hon sträckte ut sig på klippan toppless och med sin röda lilla bikinitrosa högst medveten om att hon hade en fin kropp, med huvudet vilandes i hans knä. Han satt och avgudade henne. Det var längesedan jag såg en man avguda en kvinna så till den milda grad att han gör precis allt hon pekar och ber om. Han smörjde in hennes rygg med solkräm, rättade till filten hon låg på, gav henne vatten att dricka, smekte henne över pannan och...kliade henne under foten när hon bad om det! Under en kvart eller så tog han en massa kort på henne från diverse vinklar, medan hon nöjt poserade (med bikinitopp nu) med sitt långa blonda hår och perfekta kropp. Han var helnöjd. Hon tog inget kort på honom.

Nåväl.

Nu sitter jag här, soldränkt och några fräknar rikare på näsan och kinderna och bara önskar.