Det uppenbara

1. Det tog mig 24 år att inse att reflexer och gummistövlar är coolt.

2. Fil ska ätas med pepparkaksbitar i.

3. Vintertid är humbug.

Ville bara upplysa.

Att ingå äktenskap i Ikeas fyndhörna

Ni vet, storyn om vårt numera obefintliga röda plåtskåp (det här)?

Historien har eskalerat något.

Problemet låg i att våra grejer inte fick plats på djupet och att dörrarna inte gick att stänga.

Och eftersom vi verkligen, VERKLIGEN vill ha en tevebänk pronto och inte orkar vänta på att den nya bänken vi tittat på ska levereras löser vi problemet på annat sätt...

...genom att bestämma oss för att köpa ett exakt likadant plåtskåp igen, fast vitt (ja, ni hör ju själva hur genomtänkt det där verkar).

Verkligheten hinner dock i kapp oss och vi köper det inte.

Och egentligen vill vi ju ha den där dyra fina tevebänken (den här).

Den är bara olidligt dyr och vi bör egentligen inte alls tänka tanken.

Men det gör vi ändå.

Enligt utsagor har fynd gjorts i Ikeas fyndhörna. Varje gång jag varit där har det dock bara varit skräp.

Men vi går ändå dit. Och blir bländade av det där fina bordet (det här).

Efter en kvarts övervägande får det följa med hem. Så nu måste vi ju köpa den fina tevebänken för att matcha.

Det är första gången jag och O köper en möbel ihop. Och eftersom vi båda vill ha möblerna so badly blir det lite problem vem som ska få vilken möbel om vi någon gång skulle flytta isär.

Att köpa det där bordet kändes således lite som att förlova sig. Och att köpa den där tevebänken känns definitivt som att gifta sig.

Så, i morgon gifter jag mig på Ikea. Jag sa ju att storyn eskalerat en aning.

Och ungdomen bara flög sin kos

Om man skulle åldras ett år för varje vuxenpoäng man plockar i sitt liv, då skulle jag förmodligen vara skrynklig och darrig by now. För så här är det gott folk:

1. I helgen fick jag en craving efter att köpa hus. Och få en trädgård att påta i soliga sommarkvällar. Med stort kök och med äppelträd utanför fönstret. Med ett badkar som står på tassar och ett garage där inte fåglarna kan skita på bilen.


2. Jag har börjat lyssna på P1 på morgonen. Jag skulle vilja säga att det är ett medvetet val för att öka min allmänbildning, men då skulle jag ljuga. Det har snarare med det faktum att göra att P3 har så urusla sommarvikarier och att det inte finns mottagning för någon kommersiell kanal mellan alla klippor.


3. Årets första Allsång på Skansen gick av stapeln igår. Det kändes som en självklarhet att bänka mig framför min miniteve och nynna lite falskt och lipa några tårar till En kväll i juni. Den där självklarheten kom som en blixt från klar himmel.

Nästa gång jag giva dig påmoppo!

Dammit, när ska folk börja lära sig att följa instruktioner!?!

UPDATE:
Jag använde mina smygskills och konfronterade tvättidstjuven som visade sig tvätta i ALLA fyra maskinerna. Jag bedyrade min snällhet att låta hennes maskiner gå färdigt och påtalade återigen med myndig stämma att det faktiskt inte är okej att sno en tvättid sådär. Jag minns att kvinnan i fråga använde orden "förlåt", "lilla vännen", "knackade på....inte hemma" och "köpa blomma" varpå jag sa "nej tack men du kan låta bli att ta min tvättid nästa gång".

Capish?!

UPDATE NUMERO 2:
Nu sitter jag här och hoppas innerligt och av hela min själ att hon inte springer iväg och köper nån förbaskad blomma. För grejen är den att jag är så jäkla svag för sånt och skulle typ förlåta henne på en nanosekund och jag har inte lust att vara så pass vänlig idag. Snälla gode gud låt henne inte plinga på med en blomma i högsta hugg!

UPDATE NUMERO 3:
Okej, tanta har inte kommit förbi med nån blomma så det är bara att pusta ut. Däremot inträffade följande: Jag och O gick ner för att hämta tvätten från tumlaren. Kvinnan och hennes pojkvän/man/sambo (?) var i torkrummet lite längre bort. Det är knappast så att jag och O har smugit oss ner för att medvetet skrämma kvinnan men så blir ändå fallet. Tänk er en svartvit skräckfilm från 50-talet där en skrämd kvinna spärrar upp ögonen och slår sig för munnen. Ja typ så utspelade sig scenen.
- Men gud, vad rädd jag blev. Jag hörde inte att det var någon annan här! Säger kvinnan efter några sekunder i chock.
Jag och O ser lite frågande på varandra men mumlar ändå en artig "det var aldrig meningen att skrämmas"-fras. O skäms lite mer än jag gör för att ha råkat skrämma henne och lägger till ett "stackare".
- Det tycker nog inte din flickvän eftersom jag snodde hennes tvättid innan. Och jag kunde inte låta bli att fnissa lite skadglatt i trappan upp.

Ha! Karma kicks ass!

Hejdå staten

Idag avslutar jag min statstjänstemannaperiod och lämnar bibelbältet för ett saltstänkt kustsamhälle. Så i eftermiddag hämtar jag ut min nya, fina och (än så länge) shiny bil från bilfirman och cruisar hem till Göteborg. Fast så mycket cruisa vet jag inte om det blir, jag kommer snarare sitta och oroa mig för och sedan vara livrädd för filbyterna vid Olskroken.

Ja jag har köpt en bil utan att kunna köra den. Eller alltså körkortet ligger sedan 5 år tillbaka i plånboken och det är superbra...när man ska komma in på krogen, gå på systemet, när SJ inte påstår att jag inte är "ungdom", eller när man vill höra kommentaren "va?? Är det där verkligen du?". Då är det värsta lifesavern. Men i övrigt är det skräp. Landsväg är min grej, och stora parkeringar som man kan hitta vid Ikea, stadskörning och fickparkering är big no no.

Jag funderar faktiskt på att damma av min gamla körkortsbok och eventuellt ta en körlektion inne i Göteborg. Men det är jag alldeles för lat och för snål för. Well, mina medtrafikanter får helt enkelt hålla ett litet extra öga öppet.

Fixa biffen och få en guldstjärna i himlen

Liksom på alla jobb sitter man på måndagsmorgonen vid fikat och diskuterar helgens bravader.

Jag: Jag är så sjuuuukt nöjd! Jag var på loppis i fredags och gjorde värsta fynden, en 40-tals soffa, en 60-tals lampa och massa annat krafs som inte är krafs för mig. Och så fick jag blomsterbud...från min nya arbetsgivare...jättefina...Och så har jag köpt bil också....och gjort en budget...och just ja, Chipsets matte kom förbi med vin och choklad. Kontenta: Jag är sjuuuukt nöjd med helgen. Så nu kommer väl typ min konferens på onsdag gå åt fanders. Hehe.

Och vad händer? Jo, självklart hoppar en av föreläsarna för konferensen av och helt plötsligt står jag med 1 timmes hål i schemat. Det där med karma alltså... Darn.

Min överpositiva attityd till livet går in i försvarsställning: Men herregud, du fixar biffen flicka lilla! Prata är du ju duktig på. Och en timme av en livstid är ju typ som en piss i havet. Och vad gör väl det om du råkar pladdra goja nån timme eller två, du slutar ändå att jobba här om tre dagar!

Ja, typ så la jag fram förslaget till chefen som tyckte jag löste problemet på ett alldeles ypperligt sätt. Nu ska jag försöka bättra på min karma genom att baka kaka till 50 pers på jobbet.

IT-generationens söndagspyssel

Det här med söndagar. Det är inte riktigt min stil alltså. Jag har ägnat åtskilliga timmar med att göra något så tråkigt som att rensa på min banksida, skapa ett nytt sparkonto, betala räkningar, gjort en budget osv osv. Jeez, det här med pengar är lite smått överjävligt men jag inser att det är för mitt eget bästa att försöka hålla koll (kollen har varit tämligen obefintlig hittills). Och när jag ändå var i gång så har jag städat i inkorgen till min mail samt raderat en massa konton på diverse olika jobbsökningssajter. My god, det var säkerligen ett tiotal och fem hade jag glömt bort att jag ens var medlem på. Internet alltså. Shit, det är nästan lite läskigt. Man bara: Tjoho, vill ni ha hela min personliga integritet? Jajamensan, nemas problemas klart ni ska få! Jag känner mig som värsta kändisen.

Hundvalp vs Volkswagen

När jag var sju år sa mamma:
- Vi ska åka och kolla på min kollegas kompis valpar...(och ungefär HÄR slutade jag lyssna på resten, hon hade ju faktiskt nämnt det magiska ordet "valp" och mamma fortsätter för döva öron)...men vi ska BARA TITTA, vi ska INTE KÖPA NÅGON HUND!!
Hela familjen packade in sig i bilen och åker länge och väl för att titta på valparna som vi alltså inte ska köpa. Yeah yeah right...försök att faktiskt bara "titta" på valpar tillsammans med en sjuåring. Öronen var nog så gott som söndertuggade vid hemkomst.
- Snääääälla kaaaan vi inte köpa en huuuund? Snääääälla! Den där feta som låg under köksbänken hela tiden och som åt upp alla andra valparnas mat??? Snääälla!
Självklart köpte vi den feta valpen några veckor senare till allas lycka och lovord ("vi loooovar att gå ut med den vaaaarje dag" Yeah yeah right, lita aldrig på en sjuåring).

Idag packade jag och pappa in oss i bilen och skulle åka och kolla på bil. Jag behövde inte truga det minsta och så satt jag där en timme senare och skrev på pappret. Jag förstår inte logiken att det ska vara så sjukt enkelt att köpa en bil för sexsiffrigt belopp men att man måste tjata sig till en valp...

Att spontanshoppa

Jag tänkte jag skulle åka och spontanshoppa en bil. Det tycker jag är en lagom nivå en helt vanlig solig torsdag.