Att ingå äktenskap i Ikeas fyndhörna

Ni vet, storyn om vårt numera obefintliga röda plåtskåp (det här)?

Historien har eskalerat något.

Problemet låg i att våra grejer inte fick plats på djupet och att dörrarna inte gick att stänga.

Och eftersom vi verkligen, VERKLIGEN vill ha en tevebänk pronto och inte orkar vänta på att den nya bänken vi tittat på ska levereras löser vi problemet på annat sätt...

...genom att bestämma oss för att köpa ett exakt likadant plåtskåp igen, fast vitt (ja, ni hör ju själva hur genomtänkt det där verkar).

Verkligheten hinner dock i kapp oss och vi köper det inte.

Och egentligen vill vi ju ha den där dyra fina tevebänken (den här).

Den är bara olidligt dyr och vi bör egentligen inte alls tänka tanken.

Men det gör vi ändå.

Enligt utsagor har fynd gjorts i Ikeas fyndhörna. Varje gång jag varit där har det dock bara varit skräp.

Men vi går ändå dit. Och blir bländade av det där fina bordet (det här).

Efter en kvarts övervägande får det följa med hem. Så nu måste vi ju köpa den fina tevebänken för att matcha.

Det är första gången jag och O köper en möbel ihop. Och eftersom vi båda vill ha möblerna so badly blir det lite problem vem som ska få vilken möbel om vi någon gång skulle flytta isär.

Att köpa det där bordet kändes således lite som att förlova sig. Och att köpa den där tevebänken känns definitivt som att gifta sig.

Så, i morgon gifter jag mig på Ikea. Jag sa ju att storyn eskalerat en aning.