Hejdå staten

Idag avslutar jag min statstjänstemannaperiod och lämnar bibelbältet för ett saltstänkt kustsamhälle. Så i eftermiddag hämtar jag ut min nya, fina och (än så länge) shiny bil från bilfirman och cruisar hem till Göteborg. Fast så mycket cruisa vet jag inte om det blir, jag kommer snarare sitta och oroa mig för och sedan vara livrädd för filbyterna vid Olskroken.

Ja jag har köpt en bil utan att kunna köra den. Eller alltså körkortet ligger sedan 5 år tillbaka i plånboken och det är superbra...när man ska komma in på krogen, gå på systemet, när SJ inte påstår att jag inte är "ungdom", eller när man vill höra kommentaren "va?? Är det där verkligen du?". Då är det värsta lifesavern. Men i övrigt är det skräp. Landsväg är min grej, och stora parkeringar som man kan hitta vid Ikea, stadskörning och fickparkering är big no no.

Jag funderar faktiskt på att damma av min gamla körkortsbok och eventuellt ta en körlektion inne i Göteborg. Men det är jag alldeles för lat och för snål för. Well, mina medtrafikanter får helt enkelt hålla ett litet extra öga öppet.

Man trycker på delete och så flyger filerna till himmelen

Ja-ha. Den där guldstjärnan kan jag ju glömma. För jag har varit så exceptionellt duktig och...*trumvirvel*...råkat radera saaaaaaaamliga viktiga filer till mitt projekt som jag BARA har jobbat med i ÅTTA MÅNADER min sista arbetsdag!! What the?!?

Det är så tyyyypiskt min otur alltså. Så nu blev jag faktiskt lite olycklig.

Fixa biffen och få en guldstjärna i himlen

Liksom på alla jobb sitter man på måndagsmorgonen vid fikat och diskuterar helgens bravader.

Jag: Jag är så sjuuuukt nöjd! Jag var på loppis i fredags och gjorde värsta fynden, en 40-tals soffa, en 60-tals lampa och massa annat krafs som inte är krafs för mig. Och så fick jag blomsterbud...från min nya arbetsgivare...jättefina...Och så har jag köpt bil också....och gjort en budget...och just ja, Chipsets matte kom förbi med vin och choklad. Kontenta: Jag är sjuuuukt nöjd med helgen. Så nu kommer väl typ min konferens på onsdag gå åt fanders. Hehe.

Och vad händer? Jo, självklart hoppar en av föreläsarna för konferensen av och helt plötsligt står jag med 1 timmes hål i schemat. Det där med karma alltså... Darn.

Min överpositiva attityd till livet går in i försvarsställning: Men herregud, du fixar biffen flicka lilla! Prata är du ju duktig på. Och en timme av en livstid är ju typ som en piss i havet. Och vad gör väl det om du råkar pladdra goja nån timme eller två, du slutar ändå att jobba här om tre dagar!

Ja, typ så la jag fram förslaget till chefen som tyckte jag löste problemet på ett alldeles ypperligt sätt. Nu ska jag försöka bättra på min karma genom att baka kaka till 50 pers på jobbet.

Finfina chokladpraliner och blomsterbud

Världen är vacker, alla är så gulliga och jag blir så rörd! Det är värsta julafton! Från Schweiz hade katten Chipsets matte med sig handgjorda praliner och en flaska vin som jag fredagskalasade på med O. Tyvärr råkade O sno åt sig mittenpralinen innan kameran togs fram. Och när jag kom hem igår hade jag fått blomsterbud från mitt nya jobb som jag börjar på om två veckor. Hur snälla kollegor får man ha egentligen? Jag älskar dem redan!

För jag har glömt allt vad självdiciplin heter

En gång i tiden härskade jag över morgonen!

När jag var liten och söt delade jag rum med min mellansyrra, det tyckte jag var jättekul. Hon är sex år äldre och tyckte det var lite mindre kul. Förr förra julen berättade hon, mitt i den stundande julefriden, att hon hatade mig när jag var liten (eh, okej...det blir ingalunda paket till henne mer!) Men vid närmare eftertanke var jag nog pyttelite jobbig, och eftersom syrran avslutade med att säga "men nu tycker jag ju om dig" så okejdå... Hur som helst. När jag var liten och delade rum med syrran så brukade jag vakna jättetidigt. Eftersom alla andra sov och var tråkiga så fick man ju roa sig själv. Så jag sjöng.. Massor av sånger. I timtals. (No wonder syrran hatade mig - men jag vill bara påpeka att jag tror jag gottgjort det där nu).

Nu däremot skulle det aldrig falla mig in att ligga i sängen och sjunga om det så fanns tid kvar att sova på. Jeez vad jobbigt det ska vara att ta sig upp till jobbet. I måndags satt jag på kontoret vid sju, igår klockan åtta och idag kvart i nio. Jag ser en tydlig nedåtgående spiral.