Oboyfilosofi

Min chef, jag och en kollega satt vid vårt hotellbord och diskuterade livsviktiga världsfrågor. Idag handlade diskussionen om oboy.

Det finns perioder i livet som man är fullkomligt galen i oboy. Som nu. Jag vet inte hur många glas jag har hinkat i mig under dagen. Men det är en del. Min chef menar att oboy är en viktig del i näringskedjan och att man helt enkelt måste mätta sina oboybehov när man drabbas av attacker. Han menar på att det är helt okej. Att jag är fullkomligt normal. Det är ju snällt sagt.

Det finns tydligen oboydoserare. Någon stor klumpig manick som man ska ha på bordet så att ungarna inte kan dosera fel. Enligt min chef och kollega går det inte att feldosera oboy, hur man än gör. För det heter ju att man dricker "oboy med mjölk" och inte "mjölk med oboy", och att ungarna förmodligen märker när de tagit för mycket oboy då det går trögt att röra om.