Det är den här himlans båten som förvrider hela min syn på mänskligheten. Jag kryper ihop till en ynklig liten varelse som är alltför lättpåverkad. Stänk saltvatten på mig och jag kommer få prickar på min vita glashud. Här, i min flytande värld, kan jag inte sluta förvånas över min egen dumhet. Att vara klumpig är en sak. Att vara dum är en helt annan.
Jag ser på mina händer. De är små och fulla av rispor. Jag tappade ett glas innan och jag sopade upp glasbitarna med händerna. Mina händer är så små. Mina fingertoppar så sköra. Jag avskyr att vara skör. Jag avskyr att gå sönder när någon ser på.
(Men det är ingen fara, jag lovar.)
Lappri!
22 August 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment