Förväntningarnas sista suck

Jag tror jag ska sluta med det där med förväntningar. En vis man sa en gång att "det blir aldrig som man tänkt sig". Så sant så sant. Det blir aldrig någonsin som man tänkt sig. Så därför ska jag sluta tänka. Jag ska sluta förvänta mig och önska mig saker. Finito. Nu lever jag bara här och nu. Kom och gör mig sällskap om du vill, kära du.

Jag klev på min båtbubbla och flöt iväg över ett spegelblankt hav. Jag satt i mitt fönster och såg på solnedgången samtidigt som jag pratade allvar med vinden som gått med på att samtala. Du tjänar knappast på att blåsa upp till storm. Nej nej. Sluta nu. Det spelar ingen roll längre.

(Så säg?)